schack eller småprata på den Akademiska läseföreningen, medan nykomna utländska tidningar, som berättade om februarirevolutionen i Frankrike, lågo olästa på borden. Detta tycktes ju vara ett yttrande av bra liten betydelse, men det var väl så, att måttet var rågat och att den minsta droppe kom det att rinna över. Österbottningarna, som väl visste, att de såväl som studentkåren i sin helhet voro på det högsta intresserade av frihetsandans genombrott ute i världen, togo detta illa upp. De trodde nog, att Topelius hade velat göra dem en tjänst genom att inbilla myndigheterna, att de voro lugna och likgiltiga, men att på detta sätt bli tagna i beskydd misshagade dem på det högsta. Vid nästa avdelningsmöte ställde de honom till ansvar. En nationskamrat reste sig och förklarade, att han efter samråd med andra studentavdelningar önskade avfordra Topelius en förklaring. Vad hade meningen varit med det där yttrandet i sista Leopoldsbrevet om studenternas flegma? Hade det varit hans avsikt att föra myndigheterna på villospår? Han visste dock bättre än någon annan, att hela kåren var djupt politiskt intresserad. Det förefaller, som om angreppet hade kommit över Topelius alldeles oförberedd. Han, som annars så väl kände vad som låg i luften, hade ingen misstanke haft. Han hade ingenting kunnat utläsa ur blickar och miner. Men man får ju komma ihåg, att här i denna avdelning kände han sig lika trygg som ett barn i