Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger till ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länge dagen randas, skola vi behålla dig i tacksam
hågkomst.»
En liten stunds uppklarnande blott! Snart var
allt lika mulet. De onda ryktena fortforo att sända
sin oro in i sinnena.
För Zachris Topelius tedde sig makten i öster
som en askmättad sky. Han tyckte sig se den komma
allt närmare. Snart hade man den över huvudet,
snart skulle den urladda sitt innehåll, kväva allt liv
och utbreda natt och forstening. Till följd härav
kom han knappast att under dessa år skriva någon
dikt, i vilken han inte uttalade sin fasa för mörkret
och anropade ljusets makter om hjälp.
Zachris och Emilie hade ägt en högtälskad
liten son, som hade dött på Kuddnäs i
scharlakans-feber sommaren 1850. Då Zachris nästa sommar
som vanligt vände åter till fädernehemmet, vandrade
han ofta bort till graven på kyrkogården, där nu
hans far och hans son sovo sida vid sida.
Han satt där en kväll i stilla begrundan. Han
tyckte sig nu bättre än någonsin förstå sin far och
den stora kärlek, som denne hade skänkt honom.
Fadern hade i sonen sett en fortsättare av sitt verk.
Under sjukdomens förlamning hade den tanken
tröstat honom, att han uppfostrade en tjänare och
hjälpare åt sitt folk.
Zachris tyckte i detta ögonblick, att hans far
hade varit mycket lycklig. Han, som nu stod på
faderns grav, var ju i dessa tider likaså förlamad som
han, likaså ur stånd att hjälpa sitt land. Men han
ägde ingen son, till vilken han kunde säga: du skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
