Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade han samlat* över sig till sina gamla dagar, det
var all den lycka, som han med sina brott hade
förvärvat.
Men gestaltens möjligheter voro inte härmed
uttömda. Den usle, förfallne stackaren hade i
berättelsen, och kanske ännu mer i den dramatisering,
som utkom 1850, lyckats bevara hos sin person .något
av glansen från tjusarkungens hov. Under allt
hans elände spårade man glimtar från en värld av
förfining och skönhet, av lätta skämt och utsökta
maner. Han uppväckte på så sätt inte endast förakt
utan också en smula medkänsla.
Försöket slog mycket väl ut. Man tadlade
visserligen en del överdrifter i själva
händelseförloppet, men gamla barons karaktär var så väl
studerad och genomförd, att framgången var given.
Och som tiderna förblevo sig lika, med hinder för
allvarlig tidningsmannaverksamhet, så fortsatte
To-pelius på den inslagna vägen.
Men inte heller denna gång höll han det för
lämpligt att sända ut storverket. Nu kom dock
något, som kunde kallas en direkt förelöpare, en
historisk roman, som bar titeln Hertiginnan av
Finland.
I Åbo levde på sjuttonhundratalet en fattig
studiosus, Isak Alanus, som åt nådebröd hos sin
släkting borgmästar Merthen och med blyg, tålig
undergivenhet älskade borgmästarens sköna dotter
Eva. Denna Eva, som var den vackraste och mest
begåvade unga flicka i hela Åbo, behandlade Isak
som en bror, men hon hade alltför höga planer i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:11:19 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztopelius/0320.html