av berättelsen. En middagsbjudning hos borg-mästar Merthen och ett kaffekalas på Runsala — man ville nästan säga Alörn — utanför Åbo kunde inte vara bättre framställda. Det livliga och behagliga sättet att berätta fängslade läsekretsen, och man ansåg denna roman vara det bästa, som Tope-lius dittills hade åstadkommit. Efter denna avgörande framgång, så väl förberedd, så mångsidigt erfaren, vågade Topelius begynna utgivandet av ringens historia. Den 29 oktober 1851 började den av den gamle fältskärn Andreas Bäck berättas för Helsingfors Tidningars läsare, och från första stund var framgången given. Här fanns inte mer tvekan eller osäkerhet, här smälte dikt och verklighet samman till ett. Här upprullades hävdernas skådespel med en munterhet och friskhet, som man aldrig förr hade erfarit, utan den unkenhet och gravluft, som gärna vill vidlåda det förgångna. Här talade ett berättar-geni, som i lyckan över sin uppnådda fulländning och sin rikedom aldrig tycktes vilja upphöra. Det fanns dock ännu svårigheter, som inte Topelius mäktade övervinna. Han hade alltid bråttom, och till det tidsödande arbetet att framföra samtalen på tidens språk och i tidens anda hade han sällan tillfälle. Sådant kan man inte begära av en författare, som skriver med tryckeripojken väntande utanför dörren. Zachris personer fingo ofta nöja sig med att uttala hans tankar och inte sina. egna, de fingo tala hans språk och inte sitt eget. Felet avhjälptes dock genom den stora charm, som han