FÖRRÄDAREN. I.

I näst sista veckan av maj år 1854 offentliggjordes i Helsingfors Tidningar en dikt, som väckte ett ovanligt uppseende. Man läste den om och om igen, diskuterade den och förargades. Hur var det möjligt, att en sådan dikt kunde stå tryckt i detta blad? Där hade man varit van att finna frihetssånger, ljussånger. Aldrig hade man väntat, att den hand, som hade nedskrivit Morgonstormen och Studentvisan, skulle låta sig användas av Finlands förtryckare. Generalguvernören furst Menschikoff hade en gång dekreterat, att från Finland fick ingenting höras, varken gott eller ont, och finnarna hade å sin sida fastslagit, att till Ryssland fick ingen ansluta sig, vare sig det hade rätt eller orätt. Man kunde gå i rysk tjänst, man kunde som rysk ämbetsman ta order av ryska regeringen och som en ärlig man utföra dem, däri låg ingenting förkastligt. Men ett