Officiellt voro England och Frankrike Finlands fiender. Något öppet partitagande för dem kunde inte komma i fråga. Det enda rätta var att hålla sig stilla och undvika meningsyttringar. Om man uttalade sig för västmakterna, satte man landet i fara, om man uttalade sig för Ryssland, då handlade man mot sin övertygelse. Naturligtvis kunde det inträffa, att Finland bleve krigsskådeplats, men även då gällde det att förhålla sig strängt neutral. En liten försmak av kriget hade man verkligen redan fått. Engelsmännen hade gjort ett försök att framtränga till Ekenäs. hade tagit ett skepp på redden, men hade sedan blivit tillbakakastade av en rysk-finsk truppstyrka. Några finska fartyg hade ävenledes blivit av engelsmännen kapade, men vad mer? Sådan var ju krigets lag. Västmakterna kunde inte skona Finland, så länge som det var ett ryskt land. De måste begagna varje tillfälle att tillfoga fienden skada. Dylikt måste bäras med tålamod. Men den, som nyss av kejsaren hade blivit gjord till professor utan ansökan, han tänkte naturligtvis inte så. Han utgöt sig nu om den där obetydliga affären vid Ekenäs i denna långa dikt, som var så omöjlig att rätt förstå. Han hade kallat den för Den första blodsdroppen, och däri talade han om hur illa England hade handlat, som hade kommit med krig till Finlands kuster, just då man gladde sig åt den återvändande våren. Och vidare förkunnade han i dikten, att all den aktning och kärlek, som man for-