och förhärjas som Polen. Han såg landet fyllt av galgar. Han såg egendom indragas. Han såg alla friheter förlorade. Han såg Finland inkorporerat i ryska väldet, förvandlat till en eländigt styrd, utarmad och försummad gubernia. Han såg allt hopp för en lång framtid utsläckt, han stirrade in i en gränslös olycka. Men om detta hotade, då behövdes nu en man, som lade på sig en dödstung börda för sitt folkis räddning. En man måste tala varningens ord till sina medborgare, en man måste visa dem hur falsk den vän var, som nu lockade dem. Och om fördenskull den mannen skulle förföljas och föraktas, om han skulle bli behandlad som en köpt förrädare, så måste det uthärdas. I tider som dessa var det nödvändigt, att en man offrade sig för folket.

III.

De, som under denna tid råkade samman med Zachris Topelius, kunde inte undgå att märka, att blicken hade större glans, att huvudet bars högre än vanligt. Och de förundrade sig, ty de visste, utt om de hade varit i hans ställe, skulle de inte ha velat visa sig på Helsingfors gator. Människor, till vilka han förr hade stått i vänligt förhållande, sågo åt annat håll, då de mötte honom, och läto bli att hälsa. Inte de verkliga, intima vännerna, men otaliga andra. Zachris hade nu vistats i över tjugu år i Helsingfors, och hans