Han hade helst låtit alltsammans gå obemärkt förbi, men hans hustru sade honom, att han var tvungen att svara. Under denna tid tycktes allting sammansvärja sig mot honom. Hans svar blev för det första struket av censuren, och då han häröver beklagade sig hos censor och begärde rätt att skydda sin heder, så blev inte förbudet fördenskull återkallat, men ordföranden för censurkommittén skickade, Topelius ovetande, en hälsning till Morgonbladet, att det inte fick polemisera med Helsingfors Tidningar. Värre otjänst kunde inte censurkommittén ha gjort Topelius. Om den hade haft några lömska planer på att störta honom, kunde den inte ha valt tjänligare medel. Nu visste Morgonbladet vad det hade att hålla sig till. Det fanns inte mer något tvivel om att Topelius stod under hög protektion. Ryktet kom inte i tryck, men det fördes muntligen från man till man. Topelius stod i regeringens tjänst. Han var köpt med professorsionen. Det var alldeles säkert och visst. Censurkommittén hade förbjudit alla andra tidningar att polemisera mot honom. Även till Zachris nådde ryktet. Han tog emot det som allt annat under denna tid med stillsam undergivenhet. Det måste så vara. Han bjöd inte mera till att försvara sig. Och sin egen väg fullföljde han utan att vika varken till höger eller vänster.