att ge en geografisk beskrivning över Finlands olika landskap, och naturligtvis hade han endast haft ett fåtal åhörare. Dessa hade till på köpet varit ytterst buttra och sura, liksom för att visa, att de gingo på den utskämde professorns föreläsningar endast för att inhämta nödigt vetande. Emellertid hade han en timme talat om Österbotten, och då han hade kommit in på detta älskade ämne, hade han blivit bortryckt av minnen och syner, han hade talat livligt, stämningsfullt nästan mot sin vilja. Då föreläsningen var slut, hade han tyckt sig märka någon rörelse bland ungdomen, men trodde nog, att det var ett misstag. Då han nästa gång steg upp i sin kateder, var emellertid föreläsningssalen uppfylld av åhörare, och man ville höra hans föredrag om Österbotten en gång till. Det var en stor framgång, och den hade fortvarat. Alla hans föreläsningar åhördes nu av en talrik och tacksam åhörareskara, Han förstod, att alla dessa så småningom blevo honom tillgivna. De tyckte som von Essen, att han hade haft orätt, men de ville inte tro, att han var köpt. Och naturligtvis var detta ett stort framsteg, jämfört med tillståndet under sommaren. En annan stor hjälp fick han också denna höst. I november sände han ut tredje häftet av Ljungblommor med Sylvia-visorna, En liten pilt, Studentvisan bland mycket annat. Och denna gång bröt han igenom. Han blev erkänd som en första rangens diktare av alla kritiker, och allmänheten tycktes vara av samma mening. De små styckena talade väl också till läsarens hjärta och buro honom vittnes-