Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islossningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
börd, att den, som skrev på detta sätt, han kunde
bli en martyr för sitt land, men svårligen kunde
han stämpla till dess fördärv. En anmälare kom
verkligen fram med den meningen, att det var djärvt
av Topelius att offentliggöra sina frihetssånger, sedan
han hade svikit frihetens sak. Men Topelius hade
då tagit mod till sig och tillrättavisat honom. »Kom
inte in i rosengårdarna med blida ord endast för
att få föra dit en kardborre från den stora
betesmarken därutanför!» tillropade han denne man, som
hela tiden hade varit en av hans bittraste förföljare.
År 1855 hade han också tagit itu med
censurfrågan och tydligen bevisat, att han inte från detta
håll hade begärt någon protektion. Allt hade jämnat
ut sig därhän, att man inte mer ville tro, att han
hade blivit mutad. Men att han hade haft orätt i
att varna för England och anbefalla trohet mot
Ryssland, det ville man bestämt fasthålla.
Men i mars månad år 1855 hade kejsar Nikolai
avlidit, och ryska tronen hade bestigits av Alexander
den andre, av honom, som från unga år hade visat
sig älska och förstå finnarna, som ansågs vara
frisinnad och inte ha någon högre önskan än att göra
alla sina undersåter lyckliga.
Och i och med att denna förändring hade
inträtt, hade också Topelius märkt ett omslag i
landsmännens tankegång. En och annan hade börjat
erkänna, att han möjligen hade haft rätt hela tiden.
Man kunde kanske hoppas att ernå frihetens
välsignelser, även om landet’ kvarstod under Rysslands
välde. Det var kanske han, Topelius, som hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
