den voro ur stånd att avlocka honom ett ord av självuppskattning eller förmätenhet. Denne frid-fulle åldring, som alltjämt förblev lika obetvingligt ödmjuk, fick för oss alla en tjuskraft av samma slag som en gestalt ur en helgonsaga. Han visste dock naturligtvis, att han på sitt milda sätt regerade inte bara över sitt eget land utan också över hela Norden, framför allt över Sverige. Han visste, att hos oss inte firades ett kalas på den avlägsnaste herrgård, utan att vid pianot föredrogs Den resande studenten eller Det satt en fågel på lindekvist, att ingen studentkonsert avlöpte, utan att Sjung, sjung brusande våg stod på programmet. Han var inte okunnig om hur han hade trängt igenom överallt. I skolorna stapplade sig nybörjaren fram med hjälp av Pikku Matti eller Buller-basius, medan ynglingen på sitt gymnasium likaväl som den unga flickan, som växte upp i familjekretsen, med samma hänryckning inhämtade sitt förnämsta historiska vetande ur Fältskärns berättelser. Vid vårterminernas premieutdelning skänktes Ljungblommor eller Nya Blad till den mest begåvade lärjungen. Många bedrövade fäder framviskade vid sina söners grav sången till En liten pilt, och många olyckliga älskande tröstade varandra med orden ur Vintergatan: Och allt, som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt och skildes åt av synd och sorg oeh kval och död och natt,