Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obligationsrätt - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
allmänhet bero på felskrivning eller missägning från hans sida
eller på oriktigt användande av ord eller uttryck, som i
förklaringen förekomma.
Såsom allmän regel gäller, att ett misstag icke kan åberopas,
när mottagaren av viljeförklaringen varken insett eller bort inse
detsamma. Dock lärer det vara obilligt att under alla
förhållanden bortse från ett misstag, om vilket mottagaren varken ägt eller
bort äga kännedom. Särskilt i sådant fall, då den rättshandling,
varom fråga är, har egenskap av gåva eller för medkontrahenten
medför förmåner, vilka i värde väsentligen överstiga den
betingade motprestationen, torde möjlighet finnas att taga hänsyn till
ett misstag av nyss nämnda slag. För vanliga fall däremot böra
misstag, även om de kunna anses vara ursäktliga, icke få åberopas
mot medkontrahent i god tro. Rätt till ersätning för det negativa
intresset gör icke till fyllest. Medkontrahenten kan i förlitande
på den honom tillhandakomna viljeförklaringen hava underlåtit
att göra andra för honom fördelaktiga affärer, men för den
förlust, som tillskyndas honom därigenom, att dessa icke kommit till
stånd, kan han icke få någon ersättning, såvida det icke lyckas
honom att förebringa utredning därom, att detta förhållande har
sin grund i hans tillit till ifrågavarande viljeförklaring.
Svårigheten att åstadkomma sådan bevisning förringar i hög grad det
praktiska värdet av det skydd för den goda tron, som på denna
väg står att vinna.
Om viljeförklaringens avgivare vid viljeförklaringen utgått
från någon viss förutsättning, som sedermera visat sig oriktig eller
icke gå i uppfyllelse, blir viljeförklaringen sådant oaktat i regel
bindande för avgivaren, om hans medkontrahent varken
framkallat eller eljest insett eller bort inse hans ifrågavarande
villfarelse. (Jfr N. J. A. 1892:433; 1908:221.) Har åter denna
märkts eller bort märkas av medkontrahenten, bör efter
billighetsskäl avgöras, huruvida viljeförklaringen skall anses bindande,
eller icke. (Jfr N". J. A. 1912:493.) För ett enstaka
ytterlighetsfall, eller då viljeförklaringens åberopande skulle strida mot
tro och heder, gäller en regel, som här nedan skall angivas.
Har en viljeförklaring icke varit allvarligt menad, utan
avgivits på skämt, blir den sådant oaktat bindande för dess avgivare,
därest viljeförklaringens adressat varken insett eller bort inse
syftet med viljeförklaringen.
I fall en avgiven viljeförklaring, som befordras genom telegram
eller framföres muntligen genom bud, till följd av fel vid
telegraferingen eller oriktigt återgivande genom budet till
innehållet förvanskats, blir avsändaren, även om mottagaren var i g°d
tro, icke bunden av förklaringen i det skick, den framkommit,
dock att avsändaren, om han av nu nämnd anledning icke vill
låta förklaringen gälla, har att giva mottagaren meddelande där-
Advokaten. 73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
