Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samtidigt härmed inträffade en liten brytning mellan firman
Algut och Josefs innehafvare. Josef ville icke vidare
köpa Alguts kannor, emedan de voro för dyra; han
ville icke ge mer än ett öre för kannan. Algut stod
på sig och fordrade halftannat. Då sade Josef upp den
handeln och förklarade, att han icke behöfde Alguts
kannor. Algut ville icke ändå gifva vika, oaktadt han
icke ägde några handelsprivilegier, utan dessa voro
utställda på Josef. Åtta dagar senare öppnade Josef
en försäljning för lübska kannor, sedan det gamla
lagret var afsåldt; och nu kunde han sälja kannan
för ett och ett halft öre åt allmänheten.
»Ach, du schlipede hundra», sade Algut. »Här ser Jak
spåren af Claus’ finkrer. Har du den schlingel in i
den mur also?»
»Jak har», sade Josef.
Bosse var återigen utan arbete.
Emellertid började högljudda klagomål från vällofliga
kanngjutare-ämbetet att förspörjas. Man hade icke
sålt några kannor på flere månader; yrket var i
nedgående; gesäller måste afskedas; oro rådde på
verkstäderna. Och allt detta förorsakades af den enkla
anledning, att allmänheten hellre köpte tyskarnes
billigare och bättre kannor än ämbetets dyrare och
sämre.
Åldermannen och mästarne skreko öfver allmänhetens
dåliga smak, de förbannade den fria handeln och gingo
in till kungen med anhållan, att tull måtte läggas
på de införda kannorna, så att de blefvo dyrare
och omöjliga för allmänheten att köpa. Men kungen
svarade bara: gör ni lika billiga och bra kannor,
så få ni också sälja.
Då blef ett nytt anskri. Skulle det sekelgamla
bepröfvade kanngjutare-ämbetet i Stockholm öfvergifva
sina traditioner för att följa dagens hugskott! Nej,
hellre skulle de falla som ärans män än att byta
om arbetssätt. Hade icke deras förfäder druckit
ur deras kannor? Jo, detta var ett tungt skäll Och
framför allt, hvad mera var, voro icke dessa kannor
svenska? Jo! Skulle man då förbyta dem mot utländskt
kram. (Då någon invände, att de gamla kannorna också
voro af tysk modell och att den första kanngjutaren
i Stockholm var tysk och hette Albrecht Zinn, blef
han utkastad från sammankomsten.)
Ställningen blef allt svårare. Arbetslösa gesäller
vandrade kring gatorna och förde oljud. Fönster
inslogos i verkstäderna. Ett anlopp gjordes nattetid
mot de tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
