Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På godt och ondt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kasta klot i stället. Aftonluften är sval, och litet
rörelse skall lugna blodet, så att man kan sofva i
natt. Är någon, som har något emot det?»
Det hade ingen något emot, och snart befunno sig
konventets äldsta ute i den öppna kägelbanan. Kloten
mullrade och käglorna ramlade så muntert.
Men ute på fjärden roddes löfklädda båtar hem från
utflykter i det gröna. Unga flickor sjöngo och unga
gossar spelade fiol; gamla män och gamla kvinnor
lyssnade därtill och sågo vemodiga, huru aftonsolen
sänkte sig till nedgång.
En båt går tätt förbi klostrets murar.
»Jag undrar, hvad de helige männen göra därinne en
så vacker kväll», säger en matrona.
»Det låter, som de körde ved på en träbro», säger en
gammal man.
»Eller som de rullade dödskallar på ett plåttak»,
säger en ung man.
»Så hemskt det låter», säger en ung flicka.
»De stackarne ha inte för roligt», säger den gamla
kvinnan och nickar bedyrande med hufvudet.
Nu ringer en liten klocka i Gråmunkakyrkan. De
löfklädda båtarne stanna i farten, årorna hvila,
fiolerna tystna. Hufvuden blottas och böjas öfver
korstecknade bröst. Den lilla klockan ringer så
häftigt sitt bing-bing, som om hon hade brådtom,
och då svarar en annan liten klocka i Svartmunka
bång-bång, som om den förstod, hvad gråmunkarne mena;
och så tystna de på en gång, och öfver gråmunkarnes
höga stenmur stiger vespersången salve regina,
hell himladrottning, sjungen af unga mansröster,
och den far fram öfver vattnet, och södra bergen
gifva genljud.
Den gamla kvinnan torkar sina ögon, och den gamle
mannen lyfter ansiktet mot höjden, som om han ville
se de underbara tonerna.
Men när sista ljudet förklingat, sänkas årorna,
och det börjar åter mullra och dundra inne i
klostergården.
»Tänk, att de måste arbeta så sent på kvällen»,
säger den gamla kvinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
