Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jost letade en stund.
»Det kommer ingenstädes ifrån och går hemåt.»
»Då har någon rifvit sig på gärsgården och sedan gått
hem.»
»Då skulle gärsgården bära märke! Nej, någon har
burit ett skadadt kräk till gärsgården och där kastat det öfver
in på lindan.»
Thomas tycktes förstå sammanhanget, men sade
ingenting, utan började vandra hemåt.
De hade gått ett par stenkast och sågo stugan skymta
fram mellan tallarna, då de hörde Tjasse ömsevis vinsla
och tjuta, men han kom dem icke till mötes, som han eljes
brukade. Jost lockade honom, men han kom ändock icke,
utan började stortjuta.
»Där ha’ vi det!» sade Thomas.
»Inled oss icke i frestelse», sade mor.
När de hunnit fram till stugan, kom Tjasse skumpande
på tre ben; det fjärde var af vid knäet. Jost undersökte
såret och sade endast: yxa. Far och mor tego.
Tjasse bars in och lades i sängen, där han förbands.
Efter middagen gingo Thomas och Jost ut på ägorna.
Rågen stod vacker och skulle blomma. De gingo vidare
och kommo till roflyckan. Gärsgården var genombruten,
och hela åkerlappen genomrotad af vildsvinen. Då sade
Thomas:
»Om lagmannen sitter uppe i Stockholm och har betaldt
för, att han vårdar lagen på Öland, om lagmannen äter
upp om året femtio oxar, tolf hundra får, två tusen höns,
tre hundra pund oxkött och fläsk, tre hundra pund smör
och ost, tre hundra pund bröd och två hundra tunnor korn,
så undrar jag, om icke det är bond’, som skall hålla honom
med allt det där, har skyld att skydda årsväxten, ty eljes
blir lagmannen utan sin ränta, och då förfaller lag och rätt.
Om räfven går och tar från oss hönsen, som lagmannen
skall äta upp, så undrar jag, om man icke gör rätt, då
man ludrar för räfven, ty skjuta honom kan man ju inte,
när man har en hund på tre ben och ingen båge. Hvad
säger du, Jost?»
»Jag säger ingenting, för jag vill inte ha’ några vittnen.»
»Det är bra», sade fadern. »Kan jag lita på det?»
»Så visst som på att räfven låter bli höns, när han ätit
mitt bröd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
