- Project Runeberg -  Svenska öden och äfventyr /
209

(1907) [MARC] Author: August Strindberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter var galten igenom och stod och skubbade mot tallen,
så att den gungade.

»Hvad säger du om det här, far?» sade Jost.

»Det är dygden på son, att hon ligger och äter», sade far.

»De där ha’ bra mycket lättare än vi», sade Jost. »De
skörda där vi sått, och så slippa de skatten. Tror du, att
vi få ligga i säng i natt? Jesus Kristus, där kommer mor.
Gud fader, hjälp henne!»

Och de båda satte till att skrika med fulla halsar. Men
gumman kom närmare och tycktes icke höra. Hon var
ännu helgdagsklädd. Hennes höga hvita mössa, hennes
gula kjol och svarta lifstycke, hennes röda förkläde afstack
så bjärt mot den mörka skogen, att vildgalten blef skrämd,
och med ett förfärligt grymt satte han igenom
gärsgårdshålet. Hans anhöriga, som endast väntat på tecknet,
förstodo genast hur det var fatt och följde efter i ett rykande
ränn.

Thomas och Jost klängde ner ur trä’na. Då, när mor fick
se, hur rågen låg där, slog hon ihop händerna och sade:

»Nu, Thomas, måste du väl sta’ och klaga, annars går
jag själf. Kan du tåla det här, så tål du stryk! För nu
ä’ vi sping-spångande barfattiga och få äta rofvor hela
vintern.»

»Inte tror jag vi få äta rofvor», sade Thomas, »men
klagar jag, så går det med mig som med Mats. För så gick
det honom: att först fick han gå till nämndeman, som
skicka’ honom till länsman, och där fick han låta skrifva
upp saken på ett papper, som kostade fyra mark, lödiga
förstås. Och se’n fick han sta’ och resa in till Kalmar, och
det kosta’ svåra pengar. Och när han kom till Kalmar
fogdeskrifveri, så såg de på papperet för sex mark, skickade honom
till Stockholm, och det kosta’ honom tjugu mark, summa trettio
mark. Men när han så väl kom upp till kungliga öfverskrifveriet,
se då var det inte så’nt papper det skulle vara, och så var det
inga marginaler. Men då gick Mats med papperena upp
till kungen. Han var mycket nådig och frågade, om Mats
hade vittnen med sig; men se, det hade inte Mats, och då
kunde ingenting göras åt saken. Men så svarte Mats, att
svina inte bruka ta’ vittnen med sig, när de rota i andras
åkrar. Men då blef kungen ond och sade, att Mats skulle
halshuggas, om han kom och bösta på det där viset. Nå
ja, Mats kunde inte gå längre, ty Gud får man inte gå till,
när man vill, och han tyckes inte lägga sig i rättvisan, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:17:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afventyr/page0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free