Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tankar af trädgårdskarlarnes arbeten, där de satte ut
blomster i rabatterna och buro fajanskrukor ut på ritningarna.
Allt upptog hennes uppmärksamhet, och hvarenda småsak
gräfde sig in i hennes minne, såsom om hon ville förjaga
det obehagliga, som förestod henne. Klockorna i Sankt
Jakob började ringa till en begrafning, och hon räknade
hvarje kläppslag, men hvarje slag af den tunga malmen
satte hennes kropp i dallring, stämde ner hennes själ i
mörka aningar och gjorde henne gråtfärdig.
Nu kom en skara hoftjänare in i allén och buro fram ett
bord, som de täckte med duk, och andra tjänare buro fram
fat och kar, vinkannor och saltser.
Tekla åsåg med nyfikenhet tillredningarna till en kunglig
måltid, erinrade sig i ett ögonblick sin väntande måltid
där hemma, såg mannen hemkommen, gästerna samlade,
bordet odukadt, uppträdet med den druckne fadern, hörde
frågorna efter den försvunna frun i huset. Hon ville resa
sig och springa hem, men vågade icke röra sig. Tanken
på hvad som förestod förlamade henne, fruktan för ett
uppträde, hvilket hon icke kunde förklara, naglade henne vid
bänken, och sliten mellan plikt och feghet, blef hon
sittande, med ögonen skelande åt höger och vänster, som om
hon icke kunde besluta sig, åt hvilket håll hon skulle se.
Plötsligen väcktes hon ur sin slöhets dvala af en
vaktknekt, som med ganska barsk stämma frågade med hvad
rätt hon befann sig i konungens trädgård.
På hennes svar, att hon sett grindarna öppna, anmodades
hon att genast aflägsna sig.
Följd af knekten skyndade hon gången undergifvet framåt,
men när hon såg andra fruntimmer, icke stort bättre klädda
än hon själf, vandra omkring därinne ostörda, luktande på
blommorna, trampande gräsmattorna, kände hon ett styng
i sitt hjärta, såsom om hon ensam varit utsatt för en
skymflig utvisning, och när hon märkte sig vara betraktad
med hånande blickar af de andra, vaknade vreden, hatet,
afunden mot dem, som ägde företrädesrättigheter, dem hon
saknade, utan att hon visste hvarför.
Utkommen utanför grindarna, som smälldes igen bakom
henne med ett väldigt dån, tog hon af neråt Blasieholmen
utan att veta hvart hon gick, blott märkande, att vägen
åtminstone ledde henne åt folktomma trakter, där ingens
blickar sårade henne. Hon kom bakom Tungelska och
Bååthska palatsen neråt viken, där rännilen rann ut, då hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
