Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. kap. Föga pligttrogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag liar varit der hvarenda dag; det minsta
af bamen är sjukt, och jag vet inte hvad vi skola
göra åt det. Madam Hummel är borta på arbete och
Lotta sköter den stackarn, men han blir allt sämre
och derför tycker jag att du och Elsa kunde gå dit. “
Betty talade allvarsamt, och Margret lofvade att
hon skulle gå till Hummels dagen derpå.
“Bed Elsa laga till litet godt åt dem men
tag-till rundligt. Luften skall göra dig godt, Betty,“ sade
Hanna och tilläde urskuldande, “jag skall gerna gå,
men jag måste sluta min berättelse först."
“Jag har ondt i hufvudet och är så trött, och
derför trodde jag att någon af er ville gå,“ sade
Betty.
“Det står inte på mer än några minuter förrän*
Amy är här, och hon kan springa förut, så komma
vi efter," tillade Margret.
“Nå, då hvilar jag mig en smula och väntar på
henne."
Derefter lade sig Betty ned pa soffan, de andra
återtogo sina sysselsättningar och Hummels voro
glömda. En timme förgick, men ingen Amy syntes
till, Och nu gick Margret in i sitt rum för att prolva
en ny klädning. ITanna var fördjupad i sin berättelse
och Elsa hördes snarka framför spiselelden i köket, da
Betty helt tyst satte på sig sin hufva, fylde en korg
med litet af hvarje åt de stackars barnen, gick ut i
den kyliga luften med tungt hufvud och sorgsna
blickar i sina milda ögon. Det var sent när hon kom hem
igen, och ingen såg hur hon smög sig uppför trappan
och stängde in sig i sin moders rum. En halttimme
derefter kom Hanna för att hemta någonting i moderns
garderob och fann då Betty sitta pa apoteksladan,
med bedröfvad uppsyn, rödgråtna ögon och en
kam-fertsfiaska i handen.
“Kristoffer Columbus, hur är det fatt med dig:’"
utbrast Hanna, då Betty sträckte ut handen för att
hålla henne på afstand och genast frågade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
