Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 2. Kyrkan - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
80 I
ΙΟ. Sid. 50. Matt. X, 23.
11. Sid. 50. Matt. XXIII, 8-12, och Markus X, 42-45.
12. Sid. 51. Ordet Ικκλησία, kyrka, förekommer blott två
gånger på Jesu läppar och dessutom i endast ett enda evangelium: Matt.
XVI, 18 och XVIII, 17. Dessa två texter tillhöra emellertid helt visst
den sista redaktionen, den sista grekiska behandlingen af vårt Matteus
evangelium, en behandling och redaktion, som allra högst gå tillbaka till
andra seklets tio eller femton sista år. Den andra af dessa texter är
således icke mera autentisk än den första; men den skapar icke någon
stor svårighet genom det faktum, att ordet »kyrka» därstädes helt enkelt
betyder brödernas förening, den kristna synagogan. Den omständigheten,
att ett disciplinärt förfarande så uttryckligen fastställes, förråder ett
ursprung, som är senare än Jesus, och en viss långvarighet hos det
kyrkliga lifvet: (Jämf. 2 Kor. XIII, 1-2; 1 Kor. V, 13; 1 Tim. V, 19). Af
helt annan betydelse är texten hos Matt. XVI, 18: Det är det ryktbara
Tu es Petrus·. »Jag säger ock dig, att du är Petrus; och på denna
klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke
varda henne öfvermäktiga.» Dessa ord saknas på parallellställena hos
Markus och Lukas, och detta utelämnande skulle icke kunna förstås, om.
dessa evangelister funnit det i Mattei första logia eller den första
apostoliska traditionen om Petrus, hvilken man säger, att Markus återgifvit.
En sådan förklaring är alldeles obegriplig i helheten och det inre
sammanhanget af Jesu messianska undervisning. Slutligen framträder den
icke förrän 60 eller 70 år efter hans död, då den kyrkliga legenden om
Petrus’ roll och försteg tog sin början. Här ha vi emellertid dess första
antydan. På en ordlek, till hvilken sannolikt mycket tidigt det tillnamn
Jesus gaf Petrus gaf anledning och på det apostoliska verk den senare
utfört, hvilar i sista hand kyrkans katolska teori. Se A. Réville: Jesus
de Nazareth, 1897, II, s. 220 och 499.
13. Sid. 51. Ingen af apostlarne tänkte på hvad vi kalla
eftervärlden, skref en rad, redigerade en liturgi, grundade en kyrklig eller
annan institution för framtiden. För dem var framtiden spärrad. Dd"
trodde sig lefva på världens sista tid. En mängd saker i deras
uppträdande eller deras idéer, som väcka vår förundran, såsom
egendomsgemenskap, likgiltighet för förföljelser och hotelser, förakt till och med
för äktenskapet och andra jordiska ting, förklaras af deras apokalyptiska
förhoppningar. Apostlagärningarna II; 1 Thess. IV, 15 — 17; 2 Thess.
II, i-12; Gal. I, 4; i Kor. VII, 29; XV, 51 och 52; XVI, 22; Rom.
VIII, 17-25; Kol. III, 1-4; Filippus III, 11; IV, 3; Heb. I, 2; Jak. IV,
7-8; I Petrus I, 5; V, 4, 10; 2 Petrus III, 8 —11; 1 Joh:s II, 18;
Uppenb. I. 1, 3; XXII, 7, 12, 20.
14. Sid. 52. i Kor. XII och XIV; Rom. XII, 3-9.
15. Sid. 52. Denna evolution, som synes fullbordad i de s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
