Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Om ordet hustru (Adolf Noreen) - Til Graagaasen (Björn Ólsen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3. Det återges i finska lånord från urnordisk tid med p, t. ex.
porstua farstu, pallé fåll, under det att yngre lånord ha t;,
t. ex. vati fåt, vaara fara (se Thomsen, Einfluss der germ.
sprachen auf die finn.-lappischen s. 65).
4. Det är ännu i dag ofta bilabialt uti ny isländskan i
förbindelserna rf t, Ift (se Björn Magnussen Olsen i Germania XXII,
271 f.).
Så länge f var bilabialt, var naturligtvis detsamma fallet
med det raid- och slutljudande v (i isl. tecknadt f, fsv. f och v,
urnord. och got. b). Härför tala följande skäl bland andra:
1. Dess uppkomst ur de indoeuropeiska bilabiala bh och p.
2. Dess etymologiska motsvarighet got. b var bilabialt (Braune,
Got. gramm. 2 § 54 jämför det oriktigt med franskt v i stället
för med spanskt b}.
3. Det återges i finska lånord från urnordiskan med p, t. ex.
tupa stuga, lupa lof (Thomsen anf. st., s. 71 f.).
4. Den urnor diska öfvergången från mn till bn (isl. f n), t. ex. isl.
nafn (nabn ännu på Rökstenen) för äldre *namn, safn och
sofna vid sidan af saman, dat. gafne jämte (analogibildningen)
gamne af gaman, Fáfnir, om detta, såsom Bugge antar, står
för *Fáðmnir o. s. v.
5. Den fornnorska och fsv. öfvergången till mn från urnord. vn
(skrifvet bn), t. ex. namn, hamn, ramn o. d. ^
6. Den urnordiska beteckningen med ö, t. ex. Tunestenea Arbinga,
Järsbärgstenen HarabanaR m. m.
7. Den i vissa isl. handskrifter från västfjärdingen (skrifna på
12- och 1300-talen) förekommande skrifningen Ib, rb för If, rf,
vare sig att b här betecknar bilabialt v eller ett däraf
uppkommet verkligt b (se Vigfusson, Eyrbyggjasaga s. XLY,
Cleasby-Vigf. s. 49, l, Wimmer, Fornnord. forml. s. 10).
8. Det urnordiska bortfallet af intervokaliskt v (b) fore u, se
Arkiv I, 161 f.
9. I byn Asen i nordliga Dalarna (Älfdals socken) är v ännu i dag
bilabial, där det är == urnord. b (ej spirant w), t. ex. livo lefva,
men werda varda.
Upsala den 5 mars 1883.
ADOLF NOREEN.
Til Graagaasen,
I.
Grågås, Kb., udgivet af V. Finsen, Khavn 1852, § 47 s. 83, 5~17.
jfr. den Arna-Magnæanske udgave I. s. 79-80:
"Nv verða þeir eigi a sáttir þa ocal ÍN meire lutr ráða domanda
.en ef þeir verða allir iafn margir þa eigo þeir at döma afall. eN
fþar er veföng ero þa eigo þeir at luta. eN ef þeir ero allir iafn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
