- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tredie Bind. 1886 /
209

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Málaháttr. Ett bidrag till norröna metriken (Theodor Wisén)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

209

vara till texten fullt riktiga, och att man på sistnämnda
ställe ingalunda behöfver, såsom Sievers föreslår, ändra
läsarten Sigurði till Sigrefoi eller Sigurði.

För den fullständiga schematiseringeii af alla i
verkligheten förekommande málaháttverser äro emellertid de
ofvanför efter Sievers anförda vexeltyperna, äfven med tillägg af
variationen D 5, icke tillräckliga. Beskaffenheten af sådana
verser, som kona kapps gålig Atlm. 68, hryti hår logi ibm 153,
bryti upp stokka ibm 162, lokit f vi létu ibm 197, hvilka alla
Sievers sjelf anför progr. sid. 47, synes ej heller vara
fullständigt utredd .med hans yttrande: "im dem vordem Teil
des Verses können . . . auch kurze Silben ohne weiteres in
die Hebung treten/4 Det är nämligen, såsom nogsamt synes
af flere här nedan anförda exempel, ej blott i den främre
delen (takten?) af versen, som en kort stafvelse kan bära
ictus, utan detta kan inträffa lika så snart i sluttakten.
Det är ej heller så alldeles ’ohne weiteres’, som en dylik
licens användes, och säkerligen bör man, åt minstone i de
allra flesta fall, anse förekomsten af en ictus på kort
stafvelse stå i samband med stafvelsesolution och dermed
följande umbärlighet af den eljes erforderliga obetonade
tillägs-stafvelsen.

Q-enom upplösningen af en ictus till ^ x uti de
fyr-stafviga typerna a, b, C, d, e, är nämligen det för málaháttr
constitutiva femstafviga måttet i sjelfva verket redan
uppnådt, och just derigenom, att upplösningen träffar en
stafvelse med ictus, är ock femstafvigheten redan så tillräckligt
framhållen i sjelfva rhythmen, att ett sådant tillskott af
obetonad stafvelse, som det vid förklaringen af typerne A l,
B l, C l, D l, D 2, D 3, D 4, D 5, El, E 2 antagna, icke är
erforderligt. En dylik upplösning kan träffa den första ictus
i a, den andra ictus i b, den första i c og d, den andra
i e, och vi kunna följaktligen uppställa ytterligare dessa
vexelformer:

Arkiv for nordisk Filologi III. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1886/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free