Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Málaháttr. Ett bidrag till norröna metriken (Theodor Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
att uti ett sådant språk som det norröna fylla den ena
versraden efter den andra, många strofer igenom, med korta;
ictusstafvelser. En annan utväg måste då anlitas för att
uppnå det femstafviga måttet, och denna utväg bestod uti
att, såsom ofvan är antydt, till den fyrstafviga versen foga
en obetonad stafvelse.
Med dessa nu framstälda vexeltyper äro alla i
verkligheten förekommande málaháttformer fullständigt angifna. Till
enhvar af dessa typer kan fogas ett (sällan flere) proklitiskt
ord, såsom upptakt1, hvilken i metriskt afseende är att
anse såsom stående helt och hållet utom rhythmen. Vanligen
utgöres upptakten af ett sådant ord, som at, en, es, fäs, svát,
nema o. dyl.; stundom äfven af ett auxiliärt eller annat tonlöst
verb, t. ex.:
skyldi) með Ofoni fara (Hákonarm. l5),
vas) frá rómu kominn (ibm 15-),
verðr) sá gramr of borinn (ibm 192),
kvað) en ríkja Skggul (ibm 132)2, ö. s. v.
Någon gång kan det vara förenadt med svårighet att
afgöra, till hvilken vexeltyp en föreliggande versrad skall
rätteligen hänföras. Då en vers t. ex. slutar med ett
sammansatt trestafvigt ord, kan det sättas i fråga, om
betomn-gen JL l ^ x eller JL. ±: x bör användas; i förra fallet hör
versen till C-typen, i det senare till D-typen. Sievers vill
(Beitr. X 536) bill D-typen hänföra de verser, der det
tre-stafviga slutordet icke eller åt minstone icke ensamt uppbär
alliterationen; under det att versrader, hvarest det
trestaf-viga ordet är det enda alliterande, vore att räkna till C-typen.
Detta beror tydligen på hans antagande, att versradens första
iccus nödvändigt måste uppbära en alliterationsstaf. Men ett
1 Sievers begagnar någon gång auftakt liktydigt med eingangssenkung,
hvilket är förvillande.
* De anförda versraderna tillhöra visserligen Ijóðsháttstrofer, men äro
icke dess mindre rena málaháttformer (af typen B 2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
