Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I-omljudet och den samnordiska förlusten af ändelsevokaler. (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
öfvergick till sgJcum etc. Detta omljud tillhör Island och
åtminstone vissa trakter af Norge.l
Enligt min åsigt har inan att antaga två likartade
perioder för i-omljudets verkan: 1) en äldre, under hvilken en
föregående vokal undergick i-omljud till följe af och i och med
bortfallandet af det följande i 2) en yngre, under hvilken
i-omljud verkades af ett alltjämt kvarstående i (j). Dessa
två perioder skildes från hvarandra af en mellanliggande tid,
då ett i kunde bortfalla utan att verka omljud.
Äfven det yngre i-omljudet har genomförts i språket
fore den tid, från hvilken vi ega några handskrifter, och då
runminnesmärkenas bristfälliga ljudbeteckning som bekant i
detta afseende icke lemnar upplysning, så föreligga inga
urkunder, som visa en språkperiod, som genomfört det äldre
men ännu icke det yngre i-omljudet, en språkperiod som
alltså, hvad detta spörsmål vidkommer, intoge samma stadium
som vissa fornnorska handskrifter göra beträffande ^<-omljudet.
G-enom att uppställa här meddelade teori löses emellertid en
under andra förhållanden högst påfallande motsägelse mellan
de nordiska språken å ena sidan och de vestgermanska å den
andra, hvilken enligt min mening icke låter sig på annat sätt
undanrödja.
Jag skall i korthet motivera min teori utan att nu söka
draga alla de konsekvenser, som af densamma kunna och,
enligt min åsigt, böra dragas.
Frågan rör, som nämndt är, icke blott i-omljudet utan
äfven den därmed nära sammanhängande nordiska förlusten
af ändelsevokalerna, hvilken företeelse åter på det närmaste
är förbunden med den samnordiska akcentueringen.
Som bekant har Sievers i Beitr. V, 63 ff. meddelat sina
1 Huruyida det möjligen tillämpats äfven i en eller annan trakt
af den öfriga Norden, därom skall jag icke yttra mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
