Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Textkritiska Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken (Th. Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
att tillägga oc än at. - 13728 Det borde vara klart, att ofléttr
är en lindrigare ändring af oflætr, än olafr såsom hr L. vill
läsa, och det är öfverflödigt att bemöta hr L:s ologiska
argumentation. Ändringen ofléttr är gjord af Unger och
upptagen af Fritzner i hans ordbok (lia uppl.). - 13732 Jeynlcikar
är icke något egentligt skriffel, utan en grafisk variant för
.kvnleikar; att v och y någon gång vexla, är anmärkt vid 221
m. fl. st. - 13735 För mig synes ovedersägligt, att ändringen
af armikel till ormikel är mera lämplig än att stryka ar. -
13822’25 kan visserligen det dubbla at bibehållas, ehuru ett
felaktigt upprepande icke heller vore otänkbart. Under
sådana förhållanden bör emellertid ingen ändring göras. - 14230
Enligt motsvarande ställe i "Leifar" (sid. 17714) är det troligt,
att otflega bör ändras till optlega; d. v. s. f och p hafva
blifvit förvexlade och t omkastadt. Emendationen ojilega,
gjord af Unger samt accepterad af Fritzner (lex. s. v. öfliga)
och mig, är emellertid synnerligen lätt och tilltalande. Hr
L:s påstående, att ó f leg a gåfve en föga lämplig mening,
stämmer icke med förmaningen att vara brinnande i bönen; hans
yttrande, att oflega från formens sida vore förkastligt (det
borde, menar han, Nödvändigt varit óflegr), må endast anföras
som bevis på denne mans språkliga insigter. - 1437 scullde
kan ej, ss. hr L. föreslår, ändras till sculld, då detta ord ej
har den för meningen nödiga bemärkelsen "pligt, skyldighet",
- 14317 "þetta líf är troligen felaktigt inkommet från 143u. -
14432 Thorkelsson har anmärkt, att leiga är riktigt (så ock i
Grågås, Kph. 1852, II 145) och ej behöfver ändras, enär det
antingen kan vara ett neutralt subst. eller snarare infinitiv ==
leigja. Det senare förklaringssättet omfattar hr L. med tillägg
att det heter selja á leigu, ej selja at leigu. Denna
invändning är ogiltig; begge dessa uttryck kunna nog brukas
pro-miscue, liksom t. ex. fá á lån och få at láni. Om leiga i
förestående fras vore infinitiv, synes uttrycket blifva för olikt
analoga fraser; snarare är då leiga (neutr.) substantiv. Äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
