Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om uttalet av ei, au ock ey i äldre isländska (Ludvig Larsson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om uttalet av ei, au ock ey i äldre isländska. 143
nämdés, anser de övriga vara skrivna "á fyrra hlut 13.
aldar."
I fragmäntet II av cod. 655 förekommer utskrivet ei 19
ggr som tecken för diftongen ei 1), medan man däremot i
st. f. ei finner e i orden ireddir, #rej) (i hds. gp), helagr,
helog 2 ggr, Ae%rar, helagliga 2 ggr, Jielso, hem 3 ggr?
hema, hemti, hetr, ledda, leddi, ret, reta, varpvetti ock jþem
12 ggr äller tillhopa på 32 ställen 2). Sannolikt har
fragmäntet därjämte neta (= neita) på ett ställe där Unger läst
ni ta 3). För diftongen ey brukas alltid (22 ggr) beteckningen
ev ock diftongen au tecknas alltid (21 ggr, varav 7 ggr i
ordet pco ock 7 ggr i formen Itcup} a;. Tecknet w kan
emellertid mycket väl beteckna ett monoftongiskt uttal, ty det
brukas tillika som tecken för w-omjud av a t. ä. i glwtonar,
hwndj SCUNO, wnd, ock i evrogliga äller (enligt Ungers läsning)
curogliga står ev äller w i st. f. ø, vilket tyder på att ev
äller w haft samma uttal som ø.
I fragmäntet IY av cod. AM 655 förekommer som
tecken för diftongen ei utskrivet ei på 53 ställen (därav 21 ggr
i ordet eigi) men blott e i egi 6 ggr, greve, helsa, helso 3
ggr, hemin, letanda, resti, svet, tuem, uetti äller tillhopa 17
ggr, vartill möjligen bör läggas ebresea (i st. f. ebreisca?) 4)
*) För korthetens skull kallar jag de jud, om vilkas uttal det här är fråga,
för "diftongerna" ei, au ock ey, fastän de enligt min mening uttalats
monoftongiskt.
2) I större delen av de här anförda formerna kunde visserligen e i st. f. ei
bero på andra orsaker såsom förkortning framför lång konsonant (i breddir,
ledda, leddi, varpvetti), inflytande från andra former av samma ord (i helagr,
helog o. s. v. från helgi, helgan m. fl.) äller obetonad ställning i satsen (þem),
men då fragmäntet även har former, vilkas e äj kan på dessa sätt förklaras,
synas alla de uppräknade orden snarast böra fattas som eksämpel på samma
allmänna monoftongisering, varom de andra här behandlade samtida hds.
otvetydigare bära vittne.
3) Ordets 2:dra bokstav är själv osäker, men avståndet mellan n ock t är
för stort för ett i, men lagom för ett e. Jag anmärker här en gång för alla
att min läsning av i fråga varande fragmänt på några ställen avviker från
Ungers, men att jag äj anför andra former än dem jag anser fullt säkra.
4) Se anm. på sid. LIV i förordet till min upplaga av cod. AM 645 4:o ä. d.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
