Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - X. Fsv. och fgutn. böjningsformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Axel Kock.
tiældru mællum (VGL. II Forn. 11 i hskrr. G. K. [huvudkodex
har här tiældræ mællum] och Add. 3, 6) ’mellan råmärkena7,
karinu millæn (YML. I) ’mellan fastorna’, laghsaghu medium
(Uppl.-l.) samt flera gånger av ordet kirkia: t. ex.
kirkiu mællum ællr kiöpungæ (Uppl.-l. M. 8 pr.), på
motsvarande ställe i YML. II (M. 8 pr.) kirkio mollom ællær
kö-punga, på motsvarande ställe i SML. (M. 22 pr.) kirkiu æller
cöpstapa mællum^ men också någon gång (Uppl.-l. V. 2, 6)
med mællum fore sin kasus: mællum kirkiu ök kiöpungæ.
Man torde vanligen ha så uppfattat saken, att formen för
gen. sg. inträngt även i gen. pl. Men denna förklaring kan
ej vara riktig, eftersom man ur de i fråga varande
urkunderna annars icke påvisat exempel på en dylik oregelbunden
böjning. De anförda exemplen visa, att det är endast
omedelbart framför prepositionen mællum^ som formen på u
förekommer av iiældra, karina, lagJisagha, samt att man har
kirkiu mællum jämte mællum kirkiu. Den förmodan ligger
därför nära, att man ursprungligen sagt blott kirkiu mællum
och först senare också mællum kirkiu^ och det torde vara
tydligt, att ^-formen står i kausalsammanhang med
konstruktionen med mællum. Besinnar man nu, dels att gen.
pl. av feminina ön-stammar på ett äldre stadium havt
än-delsevokalen ö (got. tuggono), dels att ett äldre o i ändelsen
i de nordiska språken framför m bibehålles såsom u (o) -
isl. l sg. pr. ind. i medial form kpllumk, dat. pl. ulfum etc.
-, så blir man berättigad till den slutsatsen, att även i de
stående fraserna tiældru mællum etc. den äldre labiala
vokalen bevarats såsom u (o), fastän ett par av de anförda
plu-rala genitiverna senare rönt påvärkan av gen. sg. Man har
nämligen uttalat tiældru-mællum etc. såsom ett ord (liksom
nu t. ex. vånner-eméllari), hvarför i fsv. mællum stundom
sam-manskrives med sin föregående kasus, t. ex. byæmællum (Uppl.-l.
V. 19, upprepade ggr). Jmf. härmed att fsv. handa mællum
på 1600-talet utvecklats till hand-emillan (skrivet så hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
