Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. I-omljud i kort rotstavelse, följd av -iR-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Språkhist. bidrag. 257
synes icke hava vunnit anhängare, och enligt min åsikt på
goda grunder. Med denna uppfattning blir det nämligen,
åtskilligt annat att förtiga, obegripligt, hvarför man icke ofta
anträffar i-omljud t. ex. i de talrika maskulina a-stammarna
och i nom. sg. av ^-stammar. I en nominativ sådan som
dagr (av * dagas, ;> dagR), eller sådan som VQllr (av *vallun >
VQllR) borde i-omljud ljudlagsenligt hava inträtt.
Emellertid finnas i de nordiska språken åtskilliga former
med kort rotstavelse, hvilkas konstanta i-omljud icke kan
förklaras på det sätt, som man hittills försökt. Former med
i-omljud i kort rotstavelse äro:
1) 2. och 3. sg. pres. av starka verb: isl. kømr (av koma),
søfr (av sofa), trøpr (av tropá); ferr (av/ara), gell (av gala),
gr ef r, hlefir, skefr, vepr etc.; ekr (av åka), dregr (av draga),
gnegr, tekr etc. etc.
2) 2. och 3. sg. pres. av vokalförändrande svaga verb:
isl. berr (av beria : pret. barpa), blepr (av blepia: pret.
bladda), etr (av etia : pret. åtta), fremr, glepr, gremr, hvetr,
kr ef r, temr etc. etc.; flytr (av flytia : pret. flutta), glymr (av
glymia : pret. glumpa), hlymr, rypr, spyrr etc. etc.
3) Nom. och ack. pl. av konsonantiska stammar: isl.
hnøtr (av hnof), støpr (av stop), dyrr (pl. tantum; gen. dur a).
Så ock i fsv. nyter, nøter; dyr (stop böjes i fsv. såsom i-stam
liksom i den något senare isl.).
4) Komparat. och superi, av adjektiv: isl. betri, beztr
(av L. Larssons Ordförrådet i de älsta isl. handskr. framgår,
att under den älsta tiden användes i superi, baztr jämte
beztr, under det att i komparat. formen betri är enrådande);
fremri, fremstr; fyrri *), fyrstr; øf ri, øf sir. Härmed över-
1) Jämte de i de älsta handskrifterna vanliga formerna fyrre, fyrra
möter enligt L. Larssons anf. skrift i Placitus-drápa en gång furra. På
denna enstaka form kan ingen vikt läggas, eftersom man i samma skrift
även finner t. ex. fuftefc i st. f. fyftefc. Handskriften till Placitus-drápa
är för övrigt relativt ung: enligt L. Larsson är den den näst yngsta bland
de av honom i anf. skrift använda handskrifterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
