- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
149

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Nord. verb pa -A, 4, -r} -s, 4. 149

Af stammen rum- (~ sv. diall. rama ’dåna, braka’)

på 4: no. rumla Aa., fsv. rumbla Sdw., da. rumle ’bulira,
slamra’, sv. diall. rumla ’galnas, stoja’ Rz, kanske dock lånadt från
Igt. rummeln ’bullra’.

Anm. Etymologiskt identiskt är äfven nsv. rumla med
den sekundära betydelsen ’vara utsväfvande i dryckjom’, sannolikt
närmast utvecklad ur betydelsen ’rusta om’,.jfr sv. diall. ofvan.

Af no. runa ’braka, bullra; sladdra’ — på -s: runsa ’larma’ Aa.
Af no., sv. runka — på 4: no. runkla ’svaja, gunga’ Ross s.
972 S sv. diall. runkla ’skaka, runka ofta; vingla med’ Rz s. 533 *.
Af no. runsa ’springa omkring’

på 4: runsla ds. — Nom. dev.: runsll Ross.
Af isl. ruppa ’plundra’ Pr.2 (~ fht. roufen, nht. raufen)

på 4: isl. rupla ’lösrifva, upprifva, bringa i oordning o. d.;
plundra’ Fr.2, Vgf. — Nom. dev.: rupl n. ’byte, rof Fr.a
[Om no. ruvla se hruf-]

Af sv. rycka — på 4: sv. diall. ryckla ’rycka af o an’ Rz.
Af sv. rynka

på 4: sv. diall. *rynkta ds. Nn Dalm. — Nom. dev.:
*rynkta f. ’rynka, veck’ Nn Dalm.
[Om rypta se s. 146]

[Osannolikt är, att sv. räfsa ’hopsamla med räfsa’ är
grundord för det likljudande sbst.; i alla händelser föreligger här ingen
bildning på -ison. — Isl. refsa ’straffa, näpsa’, fsv. rafsa, da. revse
motsvarar ags. rpfsan och är alltså ett verb på -jan. Om ordets
etymologi se Persson Wurzelerw. s. 161]

Af no. rækja ’harkla sig; bräka, rapa; böla’ (se för öfr. Ross)
=- isl. hrékja ’spotta’ (: isl. hråke ’spott’)

på 4: no. rækla ’böla, skrala hest’. — Nom. dev.: no.
rakt n. abstr. Ross.

Anm. Besläktade ord se under rake; med afseende på
betydelsen jfr äfven under rok-.

Af no. adj. saar ’sårad, öm, smärtsam’ — isl. sárr (knappast
däremot af sbst. saar n. ’sår’ — isl. sår)

på -k: no. saarka tr. o. intr. ’tillfoga smärta, såra; blifva
öm, "saar"’ Aa., Ross. — Nom. dev.: no. saarka f. ’"saar" person’ Ross.
Anm. Möjligt, men föga troligt är, att v. saarka med
afseende på afledningen rönt inflytande af sbst. saarka m. ’utslag,
hudsjukdom’. - Se § 4 1) b) ß).

Af isl. saga ’såga’ — på 4: nisl. sagla ds. Vgf.
Af stammen sam- (i nord. pref. sam-, isl. adv. saman, v.
samna)

på -k: isl., sv. samka, no., sv. diall. sänka, da. sanke
’samla’.

Anm. Samla är ty. lånord (= mlgt-, mht. samelen : isl.
(ein)samall, se Noreen Ark. VI. 366; sålunda väl ej
uppkommet genom dissimilation af samenen, jfr Kluge Et. Wbch). No.,

ARKIV TÖR NORDISK FILOLOGI XIV, KT FÖLJD X.

11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free