Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Hellquist: Nord. verb på -&, 4, -f, -s, 4.
Af sv. diall. skanga i sbst. skangande n. ’häftig darrning’, ä.
nsv. skanga (= skanga?) ~ sv. skunga ~ stam *sking- — p& -r:
ä. nsv. skångra, sv. diall. skangra, skångra ’doft dåna, starkt
genljuda o. d.’ Bz s. 607a, no. skangra ’skramla, skallra’ Boss ~ ä.
nsv. o. sv. diall. skungra, da. diall. skungre ds. ~ sv. diall. skingra
Skå. Bz, da. diall. skingre ’gifva ett högt o. klingande ljud’.
Af no. skärra ’gå tungt o. vacklande’
på -k: skarka ds. — Nom. dev.: skark m. nom. ag. Aa.,
Boss.
Af no. skava, sv. skafva
på 4: no. skavla ’ds.; skvallra’ Boss, sv. diall. ’skräda
o. d.’ Bz s. 5821. — Nom. dev.: no. skavl m. ’skafjärn’ (: v. skavla
«■ skjevla f. ds. : v. skjevla). Sv. diall. skavd n. ’afskräde’ Bz.
Anm. Jfr no. skjevla : sv. diall. skava.
Af no. skeiva ’fara af o. an, röra sig klumpigt’ m. m., se Aa.,
Boss, sv. diall. skeva ’snedda; gå på sned’ (« ä. nsv. ske/va ’skela’)
på -l: no. skávla tr. ’stöta till ngt, så att det blir skeft’
Aa., intr. ’gå klumpigt’ Boss, sv. diall. skevla ’gå som en ko, slå
benen i kors’ Bz.
på -r: no. skeivra ’gå klumpigt’ Boss.
Af isl. skima I. ’söka få en skymt af, III. ’klarna’ Fr.a, sv.
diall. *skimma ’skimra fram’ [— ags. sciman, som såväl har
betydelsen ’glänsa’ som ’se svagt’ (jfr nedan da. skimte), mht. schimen
’ge skugga’]
på 4: no. skimla ’glimta, skimra, skymta; skela’, se Aa.,
Boss, sv. diall. ’skimra, skymta’ Bz s. 5831. — Nom. dev.: no.
skimla f. nom. ag. ’ett slags fiskredskap’, se Aa.
på -r: sv. skimra — Igt. schemer en osv., Wilmanns D.
Gramm. II. 94. — Nom. dev.: sv. skimmer n. (: v. skimra — nht.
Schimmer m. : v. schimmern); möjligen dock lånadt, se Bydqvist
Sv. spr. 1. II. 318.
på 4: no. skimta ’glimte’ Aa., sv. skymta (< ä. *skimta
— skrympa <z ä. *skrimpa, isl. skreppa) ’otydligt se(s) 1. skönja(s)’,
da. skimte ’skymta; glimta’ Molb. — Nom. dev.: no. skimt m., da.
n., sv. skymt m. 1. n. (: skimta, -y- — glimt : glimta).
Anm. Nsv. skymta är väl att skilja från no. skymta
’mörkna’ (: adj. skum). Dock är med afseende på det no. ordet att
märka, att gaa. skimring (: skimra?) har betydelsen ’skymning*
såväl som nda. skumring.
[Om sv. diall. skingra, da. skingre se under skanga]
Af sv. diall. skinna ’torka’
på 4: skinta ds. Bz s. 586. — Nom. dev.tf): skinte m.
’mager backe’.
Af isl. skjalfa ’skälfva’ — på -r: skyaifra ds. Fr.2, Vgf.
Af no. adj. skjot ’hastig’ (— isl. skjótr) — på -k: no. skjotka,
skjokka ’påskynda’ Boss.
[Om sv. skolka se under skul-]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
