Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - I. Behandlingen av u vid nasalförlust med ersättningsförlängning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Fnord. vokalisation. 8S6
varit omedelbart *franrfunsR > frwmfösis), eller att den varit
*framfunsR > framfüss > framfös(s). I förra fallet har u +
nasal i relativt oakcentuerad stavelse blivit omedelbart till
5; i senare fallet har mellanstadiet fö passerats, och detta ü
har därefter blivit till ö. Det är naturligtvis av jämförelsevis
underordnad vikt, hvilkendera utvecklingen man vill antaga.
Emellertid erinrar jag till belysning av ovanstående om
några exempel på övergången ¾>ö i relativt oakcentuerad
stavelse av ord, där ingen nasal förlorats, och där alltså
obetingat en utveckling ü > ö föreligger. En dylik övergång
har egt rum i åtskilliga ord med diftongen iü (> iö): fsv.
personnamn på -möter såsom Gwdmiöt, run. sikniot (d. v. s.
Sigfmiöt), ouniot i motsats till verbet niuta — fsv.
iœm-biögher i motsats till biUghhœtta — fsv. öliöwer i motsats
till liüwer (mera sällan Uöwer med iö från oliöwer) (Kock
i Beitr. XXTTI, 535). Dessa ord med iö hade fortis på
förra, semifortis på senare kompositionsleden. Detta var fallet
även med *nauthüs > fsv. netös "fähus". Hit hör troligen
också det synonyma isl. fiös och det i svenska bygdemål
använda ordet fioSj fjös (vid sidan av formen fjus). Såsom redan
t. ex. Aasen förmodat, utgör detta sannolikt en
sammansättning av fl och hüs] jmf. det isl. fehüs, det alltjämt
använda svenska fähus och det synonyma fsv. nethüs, nefös.
Films med fortis på förra, semifortis på senare
kompositionsleden blev ljudlagsenligt *fê(h)ös och detta något senare
genom en utveckling, besläktad med den s. k.
kvantitetsomkastningen, till fiös x).
*) Det är mycket tvivelaktigt, huruvida man dessutom med samma
betydelse hävt en sammansättning, bestående av fê och det ord, som
återfinnes i got. hansa "skara". Enligt Noreen i Arkiv III, 10 ff. skulle
Elv-dalsmålets (i Dalarna) fiås "fähus" med nasalering hava utvecklats ur ett
dylikt kompositum. Även om denna föga tilltalande etymologi skulle vara
riktig, är det icke rimligt att med Noreen alldeles skilja fiös, i svenska
dialekter fjös "fähu9n från fjus "fähus" och härleda även de förra från ett
med hansa sammansatt kompositum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
