Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
Tuneld: Anmälan.
viktiga noteras med minutiös noggrannhet. Man återfinner i
avtrycket handskriften med alla dess egendomligheter, så vitt
dessa varit möjliga att framställa med vanliga typografiska
hjälpmedel.
Härtill har P. i bokens andra avdelning fogat en del
upplysningar rörande handskriftens skrivare, utseende och förhållande
till sitt original, den 1470 skrivna handskriften, o¾h till den av
Schlyter utgivna, av honom kallade cod. A. Särskild
uppmärksamhet ägnar P. åt marginalanmärkningarne. På grund av
åtskilliga omständigheter anser han sig ej som Schlyter kunna
tillskriva dem någon av de ovan nämnda handskrifterna, utan antar
för deras räkning en cod. X, som även skall ha influerat på 24
kapitlet av Cod. B.
I tredje avdelningen har P. sammanfört sina "Strödda
iakttagelser" över gotländskan i äldre och nyare tid. Väl funnen är
P:s förklaring av den i cod. A förekommande skrivningen med ei
mot vanligt aiy som påträffas regelbundet i formerna av
räkneordet två samt sporadiskt i ett par andra ord. Mot Kock och med
anslutning till ett yttrande av Liden förklarar P. förhållandet så,
att den person, som skrivit cod. A, själv plägade skriva ei, medan
den handskrift han kopierade, hade ai. Där orden i grundtexten
voro utskrivna, segrade hans egen ortografi endast sporadiskt, men
i räkneorden, som i handskriften kunnat vara skrivna med siffror,
blev ei regel. Vidare ägnas smärre undersökningar åt de
nygot-ländska diftongernas kronologi, åt behandlingen av urg. auh i gutn.
samt åt ett par enskilda ord.
Den till omfånget drygaste och också viktigaste av P:s
"Strödda iakttagelser" är emellertid den om i-omljudet i de nordiska
språken, särskilt i gutniskan. P. ansluter sig, hvad
fastlandsdialekterna beträffar, till allt det väsentliga i Kocks i-omljudsteori,
nämligen till grupperingen av i-omljudsfenomenen i tvenne
perioder med en mellanliggande, faktiskt omljudslös period. Olikheten
framträder först, när det gäller förklaringen av denna gruppering
och orsaken till mellanperiodens tillvaro, eller med andra ord,
hvarför omljud icke inträtt i kort rotstavelse. Kock antog i sin
uppsats i Ark. IV, 141 ff. (- PBrB XIV, 53 ff), hvilkens
grundläggande betydelse ju ej ligger däri, att den lämnat en
förklaring av denna gruppering, utan i att ha slutgiltigt fastställt just
grupperingen själv, att omljudstendensen under denna tid var
utslocknad, att det således förelåg ej blott tvenne omljudsperioder,
utan också tvenne olika perioder av omljudstendens.
En så hastig växling av tendens och icke-tendens kan ju
alltid förefalla misstänkt, och P. söker lämna en enligt hans mening
mera tillfredsställande förklaring. Tendensen, säger P., har aldrig
saknats; den har tvärtom varit stadd i ständigt stigande. Under
första omljudsperioden verkades omljud av ett i av svagaste
betoningsgrad, t. ex. i *doniiðö, eller av ett i. Under mellanperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
