Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tuneld: Anmälan.
375
äro dock de oomljudda fallen tillräckligt många for att väcka
tvivel angående riktigheten av P:s teori.
Som motstycke till det ovannämnda slegr med omljud i alla
former ha vi vidare *matr med utjämning i andra riktningen,
alltid utan omljud.
Ännu ett ord med omljud i kort rotstavelse skulle enligt P.
tala mot den antagna teorien, nämligen gutn. ein ’aln’. Då
endast tre kasus i sg. ljudlagsenligt hade omljud, vore en utjämning
till de omljudda formernas förmån svårförståelig. P. påpekar
emellertid själv, att man, om man ej ville godkänna hans teori, som
bringar den naturliga lösningen, skulle i den segrande omljudda
formen kunna se en anslutning till det mlty. ele, el(e)ne. En
sådan förklaring synes mig så mycket mera antaglig, som ein var
en av de vanligaste termerna i köpmansspråket, hvilket naturligen
var utsatt för det starkaste inflytandet från lågtyskans sida.
Häri-igenom förklaras också enkelt och naturligt den alltid oomljudda
vokalen i komp. *al{ri)btigi. Sambandet mellan första ledet i
sammansättningen *ál(n)bugi och det enkla ein kändes icke, och till
ett direkt överförande av omljudet i det motsvarande lty. ordet
fanns ej vid *al(n)bugi som vid ein någon anledning. P. stannar
däremot för antagandet, att aln genom analogi med i-stammarne,
hvilka såsom första kompositionsled ofta saknade omljud, här
förlorat sitt (jfr. hvad därom yttrats ovan sid. 374 noten).
Som en god prövosten på sin hypotes riktighet anför P. de
kortstaviga superlativerna, bildade med suffixet -ist-, t. ex. n. sg.
n. gutn. best < *baiista. Dessa hava i gutn. alltid omljud, trots
det att i synkoperats i de flesta kasus. Att P. ej funnit något
exempel på oomljudda former av dessa superlativer torde ej väcka
undran. Från fornsvenskan med dess mångdubbelt rikare
litteratur har P. ej kunnat anföra mer än tvenne, de efter Tamm från
Östg.-l. citerade först, forstu. Till dessa kunna emellertid läggas
de av Kock Ark. nf. II, 33 noten anförda, hos Birgitta
förekommande bazsty bazsta och möjligen ännu flera. I alla händelser
förekomma sådana oomljudda superlativer i fornsvenskan ytterst
sällan. Man kan således ej draga någon slutsats till förmån för
P:s teori av det förhållandet, att intet belägg för oomljudd form
av dessa ord anträflats i den litteraturfattiga gutniskan, där
dessutom analogien spelat en ännu större utjämnande roll än på
fastlandet.
I ovan omtalade fall torde alldeles ingen anledning vara att
antaga, att omljud ljudlagsenligt förelegat på Gotland i större
utsträckning än på fastlandet. Ett fall, karl, synes alldeles stå i
strid mot P:s antagande1). Men förhåller det sig så, då torde
det ej heller vara anledning att i den sista grupp av former, som
P. anför, där omljud verkligen förekommer mera allmänt, än man
kunnat vänta, se annat än en utsträckt analogibildning. De for-
*) Numera också det ovan s. 873 noten omnämnda sakr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
