Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Celander: 3>d i fornisl. o. fornno.
25
av dessa äldre skalderim såsom tvåkonsonantiga, som Kahle
gör gällande på grund av deras stora antal, icke är den enda
möjliga — varvid, med en annan uppfattning därvidlag, ingen
upplysning skulle fas ur rimmen ifråga om kvaliteten av den senare
konsonanten i förbindelsen —, så har dock denna ur rimteknisk
synpunkt den största sannolikhet för sig, som jag i det följande
hoppas kunna visa. Och i så fall skulle man ju få en skarp
motsättning mellan dessa rimformer å ena sidan och den på
hand-skriftsformerna grundade (Noreenska) dateringen av övergången å
den andra. En förnyad omprövning såväl av det ny-framlagda
rimmaterialet som av handskrifWormerna torde således vara av nöden,
för att om möjligt få denna motsättning hävd.
I det följande försöket till utredning av denna
daterings-fråga, göres början med handskriftsformerna, då äktheten av
denna källa är säkrare och de enskilda formerna, åtminstone under
de normala ortografiska förhållandena, mindre utsatta för
möjligheten av olika tolkningar än rimmen. De resultat, som sålunda
vunnits, få sedan pröfvas på nytt inför skalderimmen,
kompletteras och eventuellt bekräftas genom deras vittnesbörd om
övergångens förekomst1).
I.
Det älsta i si. handskriftsmaterialet, för tiden c:a 1180—1250,
finnes bekvämt lagt till rätta för en undersökning i L. Larssons
Ordförrådet i de älsta islänska handskrifterna (Lund 1891).
Upplysande i fråga om övergången av ff>d äro först och främst
pre-terita och participia pret. av svaga verb efter klass 2—4, med stam
på Z, w, m etc., samt dentalavledda subst. med synkoperad vokal
mellan -öt och avledningsstammens slutkonsonant, speciellt fem. på
•et (<: iäu). En granskning af dessa former i Ordförrådet ger
följande resultat:
Efter ursprungligt fi, nn skrives undantagslöst d (d), t. ex.
fyl(l)do, bren(n)de.
Efter Z, w i lång stavelse hava följande verb uteslutande
df-skrivningar i hithörande former (siffran angiver antalet belagda
skrivningar): deila 1, efia 12, efna 2, fifla 1, fyrnask 1, fela 1,
gegna 1, greina 5, hefna 2, hegna 1, hulla 5, håla 1, jarteina 2,
leyna 19, nefna 17, negla 6, pina 37, rigna 1, reyna 13, signa 4,
skygna 2, stœla 1, syna 101, tina 5, tyna 12, tœla 8, ygla 1.
(Alltså deilQ)dr> synde etc. — inalles 263 citat med d). — Ett verb
1) Några tämligen isolerade handskriftsformer (särskilt i AM 310 q:to
och huvudhandskriften av Speculum regale) tyckas tyda på att sporadiska
fall av en övergång &>> d efter rr och r, föregånget av kons., ha
förekommit i fno. (och isl.?). Denna fråga beröres emellertid icke i den följande
framställningen. Lika litet som övergången ftäz> dd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
