Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finnur Jónsson: H(r)eyrum — h(f)ørum, 349
kan sägas, att noggrannheten vid materialets insamling och grup-
pering borde hava varit större. Såsom exempel kan jag taga par-
tierna om den adverbiella superlativen i fornsaxiskan. Under typen
trist (starkt neutrum såsom adverb, sid. 80 f.) saknar jag Hel.
1256, 1689,- 5241 (ed. Heyne). Vid sidan av at erist (prep. + starkt
neutrum, sid. 85) nämnes icke fon erist Hel. 162; först längre
fram omtalas det på ett par olika ställen. För typen (prep. -f- svagt
neutrum, sid. 87, står fan eristan såsom ensam representant. Men
det finnes också ett at laztan Hel. 5072 (= œt sidestan J
på sistone’
Beow. 3014). Vad lezt Hel. 3428 beträffar, hänvisar jag till ZfdA
48, 202. b ’
Ett par detaljanmärkningar. Varför inskjuter förf. i exempel-
samlingarna nordiskan mellan fornengelskan och fornsaxiskan? Nå-
got slags rationell ordning bör man väl iakttaga. Den kronolo-
giska kan icke vara avsedd, ty då stode ej Beowulf före Tunestenen,
ej heller Heliand före de keronska glossorna. — På sid. 23 är det
första citatet ur Beowulf stympat så, att det icke jer någon mening.
— På sid. 27 omnämner förf. det förut på sid. 23 upptagna got.
in spedistaim dagarn (stark superlativ vid ett subst. i dat.) och
påstår strax därefter: "Die starke Form (des Superlativs) erscheint
got. nur beim prädikativen Nomen’. — På sid. 77 är en sats all-
deles förolyckad (missöde vid korrigeringen).
Lund i dec. 1911.
Ernst A. Kock.
H (r)e y ru m — h (r) ø ru m .
Dette ord forekommer kun i den islandske lovbog, Grågåsen.
Både formen og betydningen har været omtvistet. Hvad den sidste
angår, synes Fritzner, der anfører heyrum som opslagsord (normal-
form), at antage en forbindelse med stammen i vb. heyra ("sådan
som med rette eller lovligen kan bruges til at aflægge vidnesbyrd
om h vad han har h ø rt”; således også Gamalnorsk Ordbok). Der-
imod havde G. Vigfússon (IED) antaget en helt anden betydning
(”probably of the homestead or family, domestic”, og han mener
at hørum er rigtigst). V. Finsens gengivelse er beslægtet hermed :
”slægtskab, dog omfatter ordet måske tillige svogerskab” (Grag.
III 623). Der kan ikke være nogen tvivl om, at dette sidste er
det eneste rigtige. Ordet findes hovedsagelig kun i forbindelsen
réttr (i kvidum) at h-rum, "berettiget (til det eller det, især til at
være kvidmand) med hensyn til slægtskab (svogerskab), ikke altfor
nærbeslægtet (nærbesvogret)". Dette fremgår til evidens af følgende
omstændigheder. For det første på grund af at der kan tilföjes
sådant noget som [réttr i kvidum] vid adilja (Stb 391), jfr svd skal
at hørom fara vid þá menn (sst I 319). Denne tilföjelse er kun
ARKIV FO R NORDISK FILOLOGI XXVJ1I, NT FÖLJ1) XXIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
