Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 Kook: Brytningen i fno. språk.
Att formen jeg jag i Romerike uppstått ur fno. iak, bekräftas
därav, att je i vissa andra nynorska mål med visshet eller åt-
minstone sannolikhet uppstått ur fno. iaJc.
Målet i öst-Telemarken och i Numedal. Det person-
liga pron. heter i Flesberg och Sigdal je (jð). Bygdemaal III
(1907, nr 5 s. 11). I detta mål blir fornspråkets ia till ja , je,
t. ex. kialki > kalke, giarna >jenna (s. 7).
Upplandsmålet (det norska). Enligt Bygdemaal III (1907
nr 5 s. 68) heter ’
jag’ i Gousdal ë [naturligtvis av ek], annars je,
mera sällan ja . Fno. ia har här oftast blivit till j a (je) i fjell
etc. *)
Om den här diskuterade frågan har jag brevväxlat med teol.
kandidat Hans Ross, författaren av Norsk ordbog och av de bygde-
måls-undersökningar, från hvilka ovanstående uppgifter omnynorska
mål hämtats. Han har havt godheten tillåta mig att såsom hans
åsikt nämna följande: ”Saa meget synes mig sandsynligt, at alle
former med j fremgaaet af iak. Blandt andet fordi de alle findes
i et sammenhængende østlandskt strøg. Jeg bortser fra at
je høres i Selbu, STrondh., og i almuemaal i byer, f. ex. Risøyr i
ØNed., tør være indkommet efter at Dansk blev fiint her i laudet.
eg > ieg er lokalt Sætesdalsk; ellers tror jeg neppe at j-former har
udviklet sig af ek” (brev av 27 febr. 1914).
Också följande bör framhållas. Målet i det fordom norska
Bohuslän är naturligtvis ursprungligen norskt. Men t. o. m. målet
i Skee i allra nordligaste Bohuslän invid (nuvarande) norska grän-
sen använder ja j och ja ’jag5(Lindberg Skeemålets ljudlära s. 82),
som tydligen utvecklats ur iak. Detta är naturligtvis även fallet
med jäjj 5
jag’ i Sörbygdmålet i Bohuslän (Nilén Ordbok öfver
Sörbygdmålet).
Även i bygdemålen i de fordom norska landskapen Jämtland
och Härjedalen anträffas liknande former, t. ex. i Lill-Herdal jég
(je) ; på Frösön jé (se t. ex. Jessen Dialekter i Herjedal og Jemt-
land. Chria. 1872 s. 23, 34) med samma ursprung.
Yid sidan av det vanliga ek ’
jag’ använder alltså forn-
norskan även iak, nynorskan jeg etc. Den fnorska, fsv. och
fda. formen iak har (jmf. Noreen i Ark. I 175) som bekant
uppstått ur urnord. *eha (jfr run. (hateka på Lindholms-
amuletten med enklitiskt [e]ka). Jämte *eka hade man un-
der urnord. tid även den flera gånger påvisade formen ek
(guldhornet etc.). Yästgötamålet använder (jämte jak) även
’) I en eller annan bygd har fno. ë utvecklats till je. Då i dylika
trakter je ’jag1 kan hava uppstått ur ek (ek), har Jag icke anfört exempel
från sådana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
