Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Brytningen i fno. språk. 351
Yendells ordb. s. 523 sp. 1, Hesselman s. 61 f.). Om H:s
tanke, att brytningen i det nyno. dial, kjail möjligen skulle
tyda på en svensk kolonisation i Romerike, har jag ovan s.
345 uttalat mig. Jag anser nyno. hjœl vara ett gott stöd
för att äldre «-brytning inträtt i kortstaviga ord.
Isl. Hiapningar. Som bekant är Hiapningar benämnin-
gen på Hepinn och hans följeslagare. Då fornhögtyskan
använder ett till Hepinn svarande personnamn Hetan (jmf.
Heusler Aisl. .Elementarbuch § 119, 1, Förstemann Alt-
deutsches Namenbuch I, 1350, Socin Mittelhochdeutsches
Namenbuch s. 47), och då brytningsdiftongen ia förefinnes
i det med Hepinn samhöriga Hiapningar, så ligger den slut-
satsen ytterst nära, att ett äldre *HeðaningöR genom äldre
brytning blivit till Hiapningar (Heusler anf. st.*). Hessel-
man nödgas framställa synnerligen djärva hypoteser för att
undgå det kraftiga vittnesbördet av ordet Hiapningar emot
hans uppfattning av den äldre «-brytningen. Enligt H.
skulle man — om jag förstår honom rätt — till urnord.
*HefranaR (eller *HecfinaR?) hava bildat en plural *He&anöR
(eller *HefrinöR?) med betydelsen ”H. och hans följeslagare.”
Detta *HeðanöR (eller *HefrinöR?) skulle ljudlagsenligt ha
blivit *HeðnaRj hvilket genom inflytande från det i ultim a
kvarstående a skulle hava givit *HiafrnaR. Därefter skulle
detta hava om bildats till Hiapningar.
För att styrka dessa hypoteser anför han dels Kluge
Nominale Stammbildungslehre2 § 26 b anm. 1, dels Axel
Olrik i Der Runenstein von Rök (1910) s. 259 ff. Emeller-
tid giva de anförda författarna intet (eller i alla händelser
blott ett ytterst svagt) stöd åt H:s djärva hypotes. Efter
*) Denna mening har uttalats redan av åtminstone Noreen i IF. XIV,
399, men att dömma av dennes senare skrift Geschichte der nord. spr. (i
Grundr.3) § 28, b, har han numera övergivit denna åsikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
