- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
148

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148 Olson: Förlust av w.
icke indragas de åberopade namnformerna Bryn, Hæn o.
Ayintr, i vilka förlusten av w skett i senare sammansättningsled
och således under andra akcentueringsförhållanden än i de
enkla orden. Närmast är här att jämföra w-förlusten i så-
dana fall som Haraldr c *Harwaldr, Alin < Alwin, Nóregr
< Norwegr o. d., varom Koek i Arkiv 9: 143 ff. (med av-
seende på Bryn, Hæn jfr även de förklaringar av fnor. Bior-
gin c Biorgwin, som lämnas av Kock Alt- u. neuschw. acc.
s. 212 och Noreen Aisl. gram.3 § 220).
Aven med denna starka reducering av materialet åter-
står emellertid tillräckligt mycket, för att man skulle kunna
tänka på uppställandet av en sådan ljudlag som den av
Pipping formulerade, om f. ö. intet allvarligt talade emot den.
Det gäller således i första rummet att tillse, om så är fallet.
Ett sådant undantag som den fem. öw-stammen nor.
dial, sleva ”ormslå” (c *sle(s)wön; jfr Johansson i PB Beitr.
14: 301 not 2) är väl, såsom P. anmärker, blott skenbart,
då w här måste förskriva sig från nom., som redan i ur-
nordisk tid saknade n (jfr Noreen Aisl. gram.3 § 396,
anm. 1). I oblika kasus skulle ju i alla händelser w falla
framför w
.
Riktigt anmärker Pipping, att i svaga verb av typen
kalla} kallaða bl. a. så viktiga former som 2 o. 3 sing. pres.
ind. och hela prêt, ha onasalerat «, och att det därför ej är
underligt, om genom inflytande från dessa former med ljud-
lagsenligt kvarstående w även i inf. w vanligtvis kvarstod
så att vi finna fisl. fréfa (jämte fréa ), frtöfa (jämte frióa),
slœfa, sUófa, sniófa, sniáfa (nyisl. snióa). Men P. har icke
riktigt dragit konsekvenserna ur denna tanke. Han har
icke beaktat den motsägelse, som ligger däri, att i nämnda
fall dock former utan w (fréa osv.) förekomma, under det
att dessa helt och hållet saknas i ett sådant verb som t. ex fisl.
skéfa, som otvivelaktigt ursprungligen böjts efter ia-klassen,
och i vilket sålunda — även frånsett P:s regel om «ø-bortfall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free