- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
231

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brate: Möjebro-stenen. 231
Denna v. Friesens tolkning synes lämna rum fór mycket
befogade invändningar: den antagna urnordiska verbalformen
överensstämmer varken med ristningen eller sitt gotiska mot-
stycke; ett dylikt innehåll är exempellöst i en runinskrift,
all sannolikhet talar dock för att FrawaradaR är ryttaren
och icke en av denne fälld fiende, och då runstenen som
andra sådana bör vara en minnessten, måste slaginaR betyda
’ihjälslagen’, som även O. v. Friesen antog i sin förra tyd-
ning, och därtill passar ju icke i någon betydelse : ”han upp-
gav höga rop”.
I känslan därav har v. Friesen alldeles nyss givit en
tredje tolkning a r Möjebro-stenens inskrift uti Upplands run-
stenar, Uppsala 1913, som i huvuddrag är samma arbete
som avhandlingen i Uppland II., och yttrar där s. 3: ”Före
s l a g i n a R läser jag a n a h a h a i ( s ) och tolkar dem: Ane den
enögde år {fälld). Denna sats åsyftar — tänker jag mig —
Frarads stoltaste bedrift, och denna är också återgiven på
bilden. Mannen på hästen är Frarad i strid med Ane, och
nere till vänster aer man ett par knäböjda streck, som kunna
tänkas markera den besegrade motståndaren”. Namnet f r a -
waradaR fattar v. Friesen som fristående från den övriga
texten och angivande namnet på den man, till vilkens ära
och minne stenen är rest. Denna tydning är så till vida
grammatiskt otadlig, att de använda orden äro kända: a n a
motsvarar fsv. Am, och h a h a är en motsvarighet till got.
haihs enögd’ i svag form. Men om runstenen är en min-
nessten över Fravarad efter dennes död, såsom ju v. Friesens
mening är, och satsen åsyftar hans stoltaste bedrift, synes
man böra vänta: was slaginaR, varemot: es slaginaR ger in-
tryck av att bragden nyss är utförd och stenen ett av Fra-
varad själv rest segertecken. I yngre runinskrifter säges ju
t. ex. B. 246, L. 623 h a n : uaR : t r i b i n : o • f ln lo n t , och jfr.
Nygaard, Norrøn Syntax, § 163. Ännu naturligare vore i
detta fall aktiv konstruktion med Fravarad eller ’han’ som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free