Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTET
som kom varje man att undra om inte han vore kallad att
skänka henne den aldrig nådda lyckan, det hade hon tagit
i arv från den fattiga, försmådda Charlotte Löwensköld.
Men denna trånad, detta vemod, som lade sig över hennes
ansikte, så snart som det var i vila, hade det något att
betyda? Var denna strålande, alltid glada, alltid modiga,
alltid nöjeslystna Charlotte Schagerström inte lycklig? Bar
hon ännu inom sig kärleken till sin ungdoms älskade? Ack,
för att säga sanningen, skulle hon inte ens själv kunnat
besvara dessa frågor. Hon var lycklig med sin man, men hon
måste säga sig själv ännu efter tre års äktenskap, att hon
aldrig för honom erfarit den starka, allt behärskande lidelse,
som hade kommit hennes själ att glöda för Karl-Artur
Ekenstedt.
Sedan hon hade kommit ut i världen, hade hon ofta märkt
hur hennes fordringar hade skärpts såväl i fråga om
människor som mycket annat. Hon hade tappat respekten både
för den rÖda prostgårdsbyggnaden och för prostinnans stela
salong. Kanske att hon också hade förlorat smaken för den
fattige lantprästen, som hade gift sig med en
gårdfarihand-lerska och bodde i en stuga med bara två rum.
Också hade hon inte gjort mer än ett enda försök att
återse honom efter hans återkomst till Korskyrka, och då
detta misslyckades, hade hon snarast känt sig nöjd. Hon
skulle inte ha velat, att sammanträffandet hade blivit en
missräkning, och om det inte hade blivit en missräkning, så
önskade hon det än mindre.
Men fastän hon inte ville råka Karl-Artur, så kunde hon
inte låta bli att med en sorts moderlig omsorg vaka över
honom. Genom prostinnan hade hon hållits underkunnig om
hans livs yttre händelser, om hans giftermål och bosättning,
om Theas farliga inflytande och hustruns duglighet. Ingen
hade mer än hon glatt sig åt att han denna vinter tycktes
ha återvunnit församlingsbornas aktning och tillgivenhet, så
att man till och med på många håll önskade, att han hade
haft tillräckligt av år och meriter för att kunna efterträda
den vördade prosten Forsius som kyrkoherde i Korskyrka.
Charlotte, som efter sitt giftermål hade lagt sig till med
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
