Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Början till ett sorgespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– I himlens namn ... broder... kom ihåg,
att det är Petros’ vilja ... kom ihåg, att du gör
mig olycklig ... jag ville räcka dig en dryck vatten
och du vedergäller mig på detta sätt!
– Du misstager dig, Klemens. När du
hastade efter vatten till den försmäktande, var det
icke i hopp om vedergällning ...
– Men du gör mig olycklig.
– Bah, jag skulle misskänna dig, om du är
olycklig för denna aftons skull, när vi ett år
härefter mötas. Släpp min arm, broder! Petros’ vilja
är starkare än dina muskier, men det är min vilja,
som skall kämpa mot Petros’ vilja och alla andra
liknande viljor. Se, min Klemens, huru lätt jag
övervinner dig.
Teodoros lyfte Klemens på sina armar och
bar honom uppför trappan. Därefter ställde han
sin börda åter på egna fötter.
– Jag skulle vilja bära dig vidare, långt
härifrån; men bättre vore, att du följde mig frivilligt.
Ack, att du en dag ville göra det! Nu farväl,
min broder!
Teodoros gick utan att hindras av någon.
Utkommen på gatan mötte honom en vagn,
ledsagad av två fackelbärare till häst.
– Plats för prokonsuln av Akaja! ropades av
fackelbärarne till de mötande hoparne. När
vagnen hunnit dubbelporten, svarades på den
vaktande legionärens rop:
– Prokonsuln av Akaja.
Folket fick således veta, att prokonsuln lämnat
staden. Biskop Petros och Krysanteus arkonten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
