Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Hos Myro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma afton vart Rakel, belastad med sin fars förbannelse,
för alltid bortvisad från hans ögon.
Hennes förutsägelse till Karmides, att en sådan dag
skulle komma, hade således gått i fullbordan.
Vi återse Rakel i ett uselt kyffe, i ett av hamnstadens
sämst beryktade kvarter.
Hon befinner sig i en kammare, vars inredning vittnar om
den yttersta torftighet. Det lider mot natten. Rummet
upplyses av en sömnig lampa. Rakel bär i sin famn ett
barn, hennes och Karmides’ son. Den lille gossen sover.
Modern betraktar honom med blickar av vild ömhet.
Karmides skulle i detta ögonblick svårligen igenkänt
den rike Baruks vackra och lyckliga dotter. Förtvivlan
och modersglädje kämpa i hennes tärda, infallna
ansikte. De insjunkna ögonen lysa av en feberaktig glans.
Nu höras steg i den branta trappan, som leder till
kammaren. Dörren ryckes upp, och en kvinna, klädd i
en vårdslöst sittande kiton, inträder gnolande på en visa.
-– Vid Dionysos, sade Myro, ty det var hon som inträdde,
bort nu med alla bekymmer! Se här vad jag i afton har skördat!
Hon kastade några silvermynt på bordet och fortfor:
–- Det här räcker för tre hela dagar åt dig och mig och din
gosse. När vinden blåser mot hamnen, är jag ännu icke för
svag att skära lagrar. Leve kärleken!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
