Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Likhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid den kristna kyrkan med ett band, som visserligen icke på ringaste
sätt vidkom hans inre människa, men som var erkänt av lagen och
föreställningssättet, och med vilket hans egen vidskepelse förknippade
en magisk betydelse.
Det skulle i längden icke kunna döljas, att Karmides emottagit dopet.
Hemligheten var i Petros’ våld, och att han en gång skulle nyttja den
för att giva Krysanteus en hård stöt, var otvivelaktigt. I den stunden
skulle Karmides inför Hermione och hennes fader stå som bedragare
och tillika som ett lumpet verktyg i Petros’ händer.
Karmides’ framtidshimmel var således icke utan moln. En känsla av
ovärdighet och i vissa stunder allvarliga samvetsförebråelser tyngde honom.
En sådan var den stund, då han landsteg vid Piræiska hamnens lejontrappa
för att över torget begiva sig till sitt hus.
Den hemska syn, som havet plötsligt uppenbarat honom, stod för hans
ögon med fördubblad klarhet, sedan han lämnat Hermione och hennes
glättiga väninnor, och kvällens skymning bredde sin slöja över allt, som
kunde giva hans ögon och tankar en förströelse.
Sysselsatt med denna obehagliga bild kom hans blick att falla på likhuset,
utanför vilket en hartsfackla spred sitt sken och genom vars öppna dörr
man såg de nyfikne, som betraktade de döde.
Karmides kände en rysning genomila sina lemmar. Var det bleka ansikte,
som uppsteg ur havet och som ännu stirrade mot honom, ett foster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
