| VI:381 |
|
<Den siste atenaren, Rydbergs mest berömda prosadikt, skrevs ursprungligen såsom följetong i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, där den började intagas i februari 1859. Mot slutet av samma år utkom den såsom bok å Hedlund & Lindskogs förlag.
Den skrevs till god del såsom tendensskrift, vilket till fylles framgår av det märkliga förordet med dess mot den kyrkliga ofördragsamheten, samvetstvånget och formelväsendet riktade udd. I detta avseende utgör »Den siste atenaren» förberedelsen till Rydbergs teologiska strider under det nästa årtiondet.
Förordet är intaget i första, andra samt, oväsentligt ändrat, i femte upplagan.
Andra upplagan utkom 1866 hos L. J. Hierta; tredje, fjärde och femte 1876, 1880 och 1892 hos Alb. Bonnier. I språkligt avseende äro de senare upplagorna retuscherade.
Romanen är översatt i följande tolkningar:
The last Athenian. Translated by W. W. Thomas j:r. Philadelphia 1869.
Den sidste Athenienser. Oversat av Otto Borchsenius. Kbhvn 1874.
| VI:382 |
Der letzte Athenienser. Culturhistorischer Roman. Aus dem Schwedischen von Emil J. Jonas. Leipzig 1875.
Chrusanteùs. Uit het zweedsch door Ph. Wijsman. Amsterdam 1886.
Viimeinen Ateenalainen. Helsingfors 1891. Översatt av Aukusti Dahlberg för en tidning i Tammerfors, översättningen omarbetad av professor O. A. Tudéer, verserna översatta av Kaarlo Forsman.
[1] Till sjätte upplagan 1898.
