Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - Fjärde missbruket (25:e art.). Att de lära, att synderna icke kunna förlåtas, med mindre de varda alla uppräknade - Femte missbruket (26:e art.). Att de lära åtskillnad på mat och andra sådana människostadgar vara nyttiga till att förvärfva Guds nåd och tillfyllestgöra för synderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35 Augsburgiska Bekännelsen. 1. o. 2. Missbr. (22. o. 23. Art.)
såsom Davids nittonde psalm
betygar: »Ho kan märka, huru
ofta han bryter.» Likaså Jeremias
kap. 17: »Ett argt, illfundigt ting
öfver all ting är hjärtat; ho kan
utransakat?» Om nu inga synder
varda förlåtna utan allenast de,
som blifva uppräknade, så kunna
samvetena aldrig gifva sig till
freds; ty det är ock många
synder, som man hvarken kan förstå
eller minnas. De gamla författarne
gifva ock vittnesbörd, att alla
synders uppräknande icke är af
nöden. Ty i kyrkolagen varda
Chry-sostomi ord indragna, som så
säger: »Icke säger jag, att du skall
uppenbarligen upptäcka dig, icke
heller att du skall anklaga dig
själf hos andra; men jag vill, att
du skall vara profeten lydig, som
säger i den 37:de psalmen:
Uppenbara Herren din väg. Därföre
bekänn dina synder med din bön
inför Gud, som är en sannfärdig
domare. Förtälj icke dina synder
med tungan, utan kom dem ihåg
med det minne, som är i ditt
samvete.» Sammalunda bekänner ock
Glossa de pænitentia, distinct.
5 cap. Consideret, nämligen alt
bekännelsen varder hos oss
behållen, både för den stora
välgärning vi undfå genom aflösningen,
så ock för annan nyttas skull, som
samvetena däraf kunna hafva.
Femte missbruket (26:e art.).
Att de lära åtskillnad på mat och andra
sådana människostadgar vara nyttiga till
att förvärfva Guds nåd och tillfyllestgöra
för synderna.
Det har varit en allmän
mening icke allenast hos menige man
utan ock hos dem, som i
församlingen hafva lärt och predikat, att
åtskillnad på mat och andra
sådana människostadgar äro n3’ttiga
gärningar till att förvärfva nåd
och kunna tillfyllestgöra för
synderna. Och att världen har trott
sålunda är därutaf klart nog, att
alla dagar stiftades nya
ceremonier, nya ordningar, nya
helge-och fastedagar, och lärarne uti
församlingarna utkräfde sådana
gärningar af sina åhörare såsom
en nödig gudsdyrkan till att
förvärfva nåd och förskräckte
således svårt samvetena, om något
vore förgätet eller ogjordt. Utaf
denna mening om
människostadgar har mycket ondt följt i Guds
församling.
För det första är läran om Guds
nàd och den rättfärdighet, som
kommer genom tron, mycket
förmörkad, hvilken är den förnämsta
delen af evangelium och bör allra
mest läras och predikas i Guds
församling, på det att Kristi
förtjänst måtte alla väl kunnig varda,
och tron, som tror synderna
förlåtas för Kristi skuli, må kunna
blifva räknad långt öfver
gärningarna. Därföre gör S. Paulus
sig största flit om denna artikel.
Han åsidosätter lagen och
människostadgar för att låta se, att
den kristliga rättfärdigheten är
något annat än sådana utvärtes
gärningar, nämligen att
rättfärdig-heten är tron, som tror, att
synderna förlåtas utan vår förtjänst
för Kristi skull. Men denna Pauli
lära är nästan alldeles undertryckt
af människostadgar, hvilka halva
födt af sig denna mening, att man
genom åtskillnad på mat och
andra sådana stadgar bör förvärfva
nåd och rättfärdighet. Ty när de
lärde om bot och bättring, talade
de alls intet om tron utan allenast
förkunnade dessa gärningar, hvilka
de mente kunna betala för
synderna, och i sådana gärningar" lärde
de all bot och bättring bestå o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
