Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VIII. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II.
8. Om Kristi person. 519
och väsentliga egenskaper, eller
så långt deras kraft och makt sig
sträcker, utan i synnerhet efter
den härlighet, majestät, kraft och
makt, som han genom den
personliga föreningen, härliggörelsen
och upphöjelsen undfått. Och detta
våga icke själfva våra
motståndare alldeles förneka, utan de
påstå, att de allenast äro skapade
gåfvor och ändliga egenskaper,
med hvilka den mänskliga
naturen i Kristus skall vara begåfvad
och beprydd, hvilket man ock kan
finna hos andra heliga människor.
Och alltså försöka de att med
spetsfundiga tankar, lösa skäl och
uppdiktade bevis utmäta och
uträkna, af hvilka gåfvor den
mänskliga naturen i Kristus, utan sin
förstöring, kan eller icke kan
blifva delaktig.
Men den rättaste och säkraste
vägen att kunna afsluta denna
tvistighet är denna, nämligen att
ingen kan bättre och säkrare veta,
hvad Kristus efter den antagna
mandomen, i anseende till den
personliga föreningen,
härliggörelsen och upphöjelsen undfått, och
hvilka förmåner honom, utom och
öfver sina naturliga egenskaper,
utan dess förstöring, kunna
tillägnas, än. vår Herre Jesus
Kristus själf. Men han har i sitt ord
uppenbarat detta, så mycket oss
till vår salighet i detta lifvet kan
vara af nöden. Som vi uti den
heliga skrift angående denna sak
hafva säkra och klara vittnesbörd; så
låt oss tro dem enfaldigt och
ingalunda invända något däremot,
liksom den mänskliga naturen i
Kristus ej förmådde eller kunde vara
af dem delaktig.
Men hvad som säges om de
skapade och Kristi mänskliga
natur gifna och meddelade gåfvor,
så är det väl sant, att Kristi man-
dom för sig och utaf sig själf har
dem; men detta kan icke till
fyllest förklara eller utreda det
majestät, som Skriften och de
renläriga fäder efter Skriftens ledning
tillskrifva den mänskliga naturen
i Kristus.
Tv att göra lefvande, hafva all
dom och makt i himmelen och
på jorden, ja ock allting i sina
händer, att hafva allting lagdt
under sina fötter, att rena ifrån
synder m. m. äro icke skapade
gåfvor utan gudomliga och oändliga
egenskaper, hvilka likväl efter
Skriftens vittnesbörd äro gifna och
meddelade människan Kristus (Joh.
5: 27; 6: 39; Matt. 28: 18; Dan.
7: 14; ]oh. 3: 35; 13: 3; Matt. 11:
27; Ef. 1: 22; Hebr. 2: 8; 1 Kor.
15: 27; Joh. 1: 3; 14: 51).
Men att detta meddelande icke
bör förstås allenast efter orden
om Kristi person endast efter hans
gudom utan efter den antagna
mandomen, det kan med tre
fullkomliga och klara skäl, dem vi
nu vilja framställa, bevisas.
Först är det den allmänna och
af hela den rättrogna kyrkan
enhälligt gillade regeln, nämligen det
som Skriften säger, att hvad
Kristus har undfått i tiden, det har
han undfått icke efter gudomen,
efter hvilken han äger allting af
evighet, utan efter mandomen.
För det andra vittnar Skriften
klarligen uti Joh. 5 och 6 kap.,
att Kristus är »gifven makt» atl
göra lefvande och döma,
»därföre att han är människans Son»,
så vida nämligen han har kött
och blod.
Slutligen talar Skriften i denna
sak icke allenast i allmänhet om
människans Son utan hänvisar ock
uttryckligen på den antagna
mänskliga naturen, då hon säger, 1 Joh.
1: 7: »Jesu Kristi Guds Sons blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
