Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
12:7-15.
Evangelium enligt Markus.
7. Men de där jordbrukarna
sade sinsemellan: Denne är
arvingen; kommen, låtom oss
döda honom; och vårt skall arvet
vara.
8. Och de togo och dödade
honom och kastade ut honom*
utanför vingården.
* Matteus ocli Lukas återgiva de
sista orden i motsatt ordning, så att
sonen först vart utkastad, sedan
dödad. Enligt Markus åter skildrar
Herren stegringen av deras ondska däri,
att de först dödade sonen och sedan
kastade ut hans lik ur vingården.
9. Vad skall vingårdens
herre göra?
- Han skall komma*
och förgöra jordbrukarna och
ekall lämna vingården åt andra,
? Enligt Matteus lät Herren
fariséerna och översteprästerna besvara
frågan; enligt Markus och Lukas är
det Herren själv, som svarar. Matteus’
berättelse är noggrannare. Se anm. till
Matt. 21: 41.
10. Haven I icke ens* läst
denna skrift: Den sten, isom de
byggande förkastade, denne har
blivit till en grundhörnsten;
Ps. 118:22 f. Jes. 8:14. 28:16.
Apg. 4:11. Rom. 9:33. Ef. 2:20. 1
Petr. 2: 7.
* Såsom ville han säga: Går eder
okunnighet i Guds ord ända därhän,
att I icke ens haven läst Ps. 118: 22,
där det ju står, huru Messias skall
förkastas men åter av Gud rättfärdigas.
11. av Herren har lian blivit
detta och är underbar i våra ögon ?
12. Och de* sökte att gripa
honom, och de fruktade för
folket, ty de företodo, att han
sade liknelsen med avseende på
dem;** och de lämnade honom
och gingo bort.
[-.-]
{+•+} nämligen översteprästerna,
fariséerna och de äldsta (se anm. till v. 1).
** Dessa ord kunna antingen fattas
sålunda: De fruktade för folket, ty
folket förstod, att han hade talat
liknelsen om dem. Hade de nu rört Jesus,
så hade folket genast däri sett en
fullbordan av det, som Jesus i liknel-
sen hade talat. Och vad som då hade
hänt, kunde ingen veta.
- Eller ock
kan man fatta orden sålunda: De
fruktade för folket att röra Jesus, ty de
(nämligen fariséerna, översteprästerna
och de äldsta) förstodo, att han hade
talat liknelsen om dem. Folket
däremot förstod det icke ännu. Men hade
de nu gripit Jesus, så hade de därmed
genast låtit även folket förstå, att
Herren med de gudlösa jordbrukarna hade
åsyftat dem. Och det skulle än mer
hava skadat deras anseende bland
folket. Enklast synes dock vara att fatta
orden: »och de fruktade för folket»,
såsom en mellanmening. Då blir
sammanhanget följande: De sökte efter att
gripa honom i samma stund (Luk.),
emedan de märkte, att han hade talat
liknelsen om dem, vilket retade dem.
Men av fruktan för folket avstodo de
från sin avsikt. Folket höll nämligen
Jesus för att vara en profet (Matt.) och
skulle sannolikt hava gripit till våld
för att skydda honom.
13. Och* de** sände ut till
honom några av fariséerna och
herodianerna, att de skulle jagat
honom med ett ord.tf
* Till v.
13-17 se Matt. 22:
15-
22. Detsamma omtalas även i Luk.
20:
20-26.
** nämligen översteprästerna,
skriftlärarna och de äldsta. Att saken dock
närmast utgick från fariséerna, synes
hos Matteus.
t Jämför Mik. 7:2: Var och en
jagar sin broder med garn.
tf Det listigt anlagda ordet var
likasom en snara eller ett garn, varmed
man jagade honom. Därför begagnar
Matteus uttrycket snärja d. v. s. fånga
någon i en snara.
14. Och när de hade kommit,
sade de till honom: Lärare, vi
veta, att du är sann och frågar
efter ingen, ty du ser icke till
människors person utan lärer
Guds väg i sanning. Är det
tillåtet att giva kejsaren skatt
eller icke? Böra vi giva eller
icke giva ?
15. Men när han såg deras
skrymteri, sade han till dem:
Varför fresten I mig ? Bären till
[–-]
{+—+} 218
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
