Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 16 Kapitlet - 17 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Lukas. Kap.
16:26-17:3.
var endast en handsbredd, ja t. o. m.
endast en tråds bredd.
27. Men han sade: Jag beder
dig alltså, fader, att du sänder
honom till min faders hus,*
* Ack, för sen missionsbön.
2i8. ty jag har fem bröder, att
han må noga vittna* för dem, på
det att icke även de må komma
till detta plågans rum.
* Ordagrant: att han må
genom-vittna. Den arme mannen ville, att
bröderna genom ett säkert vittne skulle
få veta, huru han hade det, på det de
måtte taga sig till vara.
29. Men Abraham sade: De
hava Moses och profeterna; må
de höra* dem.**
Joh. 5: 39, 45.
* d. v. s. hörsamma.
** ty i dem få de veta visst, huru
det går med den gudlöse.
30. Men han sade: Nej, fader
Abraham, men om någon från
de döda farit till dem, skola de
ändra sitt sinne.
31. Men han sade till honom:
Om de icke höra Moses och
profeterna, så skola de icke heller
varda övertygade, om någon upp-
stode från de döda.*
* Vad Guds ord icke kan uträtta
till en människas omvändelse, det kan
icke heller genom något annat
åstadkommas. Lasarus i Betania stod upp,
Jesus stod upp, men det var så långt
ifrån att bringa fienderna till tron, att
det tvärt om förhärdade dem ännu mer. [–-]
{+—+} Märk för övrigt, huru i denna
Frälsarens framställning den rike mannen
lämnas alldeles hopplös utan den
ringaste antydan om en möjlighet av
sinnesändring i dödsriket.
17 Kapitlet.
Jesus lärer om försonlighet (v.
1-4), om
trons kraft (v.
5-6), om en rätt tjänares
ödmjukhet (v.
7-10), botar tio spetälska (v. 11 [–19),-]
{+—19),+} besvarar fariséernas fråga om tiden för
Guds rikes ankomst (v.
20-21), talar till sina
lärjungar om sin återkomst (v.
22-37).
V.
7-10 högmässotext sond. septuagesima II.
[-11-19-]
{+11—19+} evangelium fjortonde sond. eft. tref.
[-20-30-]
{+20—30+} högmässotext andra sond. i adv. II.
"jl/Ten han sade till sina
lärjun–’-"-’- gar:* Det är omöjligt, att icke
anstötar** skola komma; dock ve
den, genom vilken de komma.
Till v.
1-2 jämför Matt. 18: 6 f.,
Mark. 9: 42.
* Sannolikt vid samma tillfälle. Den
rike mannens öde var ju agnat att
leda tankarna på förskräckligheten av
att till äventyrs varda för någon en
anledning till fall och fördömelse. Att
ordet lärjungar här är att fatta i
vidsträckt betydelse och icke blott om de
tolv, det ses av v. 5.
** Det i grundtexten använda ordet,
som här översättes med anstöt, betyder
egentligen gillerstickan i en fälla.
Sedan utmärker det allt, som kan bringa
en människa till andlig och evig
undergång. Se för övrigt Matt. 18: 7.
2. Det är bättre för honom,
om en kvarnsten* ligger omkring
hans hals, och han är kastad** i
havet, än att han ekulle varda
till anstöt för en enda av dessa
små.t
* en åsnekvarnsten (Matt. 18: 6).
Små kvarnar drogos för hand; större
kvarnar drogos av åsnor.
** Märk, huru Herren framställer
saken såsom fullbordad. Se för övrigt
anm. till Matt. 18: 6.
f Då texten icke antyder, att
Herren vid detta tillfälle hade några små
barn för sina ögon, så är uttrycket
dessa små här liksom i Matt. 10: 42
sannolikt att fatta om lärjungar. Men
då Herren här talar till lärjungarna
om några, som han kallar »dessa små»,
så kunna »dessa små» icke vara
lärjungarna i allmänhet utan måste vara
några särskilda, på vilka han pekar, i
det han säger dessa ord. Sannolikt
syftar uttrycket därför på de nyss
omvända och ännu i tron svaga, som han
vid detta tillfälle såg i lärjungakretsen.
3. Haven akt på eder själva.*
Om din broder syndat, så näps
honom,** och om han ändrat sitt
sinne, så förlåt honom.t
3 Mos. 19: 17.
* att I själva icke värden till
anstöt för någon. Varigenom anstöt bäst
skall förebyggas, visa de följande
orden, nämligen genom en
tillrättavisande och outtröttligt förlåtande kärlek.
** Lämna honom icke oantastad i
hans synd, ty då kan han förgås däri.
f Av orden förlåt honom synes, att
Herren här icke tänker på synd i
allmänhet, utan närmast på den ene
broderns synd mot den andre, vilken synd
det tillkommer denne andre att förlåta,
så snart den syndande ändrar sitt sinne.
[–-]
{+—+} 343
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
