Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 19 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Lukas.
Kap.
19:9-14
* Tro på Herren Jesus, så varder
du och ditt hus frälst (Apg. 16: 31).
** Dessa ord böra fattas i naturlig
bemärkelse. Sackeus var ock en jude
lika väl som de knorrande. Var han
än en stor syndare, så hörde han dock
till de borttappade fåren av Israels
hus, till vilka Jesus var av Fadern
sänd (Matt. 15: 24).
10. ty* Människans son har
kommit för att söka och frälsa
det förlorade.
* Sammanhanget är: I dag har
frälsning skett åt detta hus, ty
Människans son o. s. v.
11. Men när de hörde detta,*
sade han ytterligare** en
liknelse, därför att han var nära
Jerusalem, och de menade, att Guds
rike straxt skulle varda eynligt.tt
* Alltså talade Herren den här
följande liknelsen hos Sackeus. Denna
liknelse får icke förblandas med
liknelsen i Matt. 25:
14-30. Ty ehuru de
i somliga drag påminna om varandra,
så är dock åtskillnaden mellan dem
högst väsentlig. Jämför t. ex. v. 13
med Matt. 25:
14-15, v. 16 med Matt.
25: 20 o. s. v.
** nämligen till de knorrande. Då
dessa knorrande naturligtvis icke själva
hade gått med in i Sackeus’ hus men
ändå hörde de ord, som växlades
mellan Sackeus och Herren (v.
8-10), så
måste man tänka sig, att Herren ännu
icke hade kommit in i själva huset
utan befann sig på förgården.
t De Herren åtföljande skarorna
trodde, att när han nu komme till
Jerusalem, så skulle han upprätta riket
(se v. 37 f.).
ff D. v. s. att man nu skulle få se
det där riket, om vilket han så ofta
och så mycket hade talat. Jämför anm.
till kap. 17: 30. Märk, huru Frälsaren
i den följande liknelsen vill taga folket
ur dess tro, att riket skulle strax
bliva synligt. Herren framställer alltså
ännu vid slutet av sitt liv riket icke
såsom redan kommet utan såsom ännu
tillkommande. Men icke blott det. Han
förlägger i v. 15 rikets upprättande
till tiden för sin egen återkomst. När
somliga bibeltolkare mena, att Herren
här icke talar om riket självt utan
endast om dess härliga fulländning, så
är det idel godtyckligt inlägg i texten.
Folket väntade, att det nu äntligen
skulle bliva något av det länge omta-
lade riket, men Herren vill taga dem
ur denna föreställning.
12. Han sade alltså: En viss
människa av ädel börd* for till
fjärran land** för att få åt sig
självt ett rike ock kommai igen.
* Liknelsen är hämtad från de vid
tiden för Frälsarens födelse i Palestina
rådande regeringsförhållandena.
Lydkonungarna erhöllo sitt konungadöme
från kejsaren i Kom, till vilken de
reste för att mottaga det. Särskilt torde
Frälsaren syfta på Arkelaus, Herodes
den stores son (Matt. 2: 22). Mot hans
insättande till regerande furste efter
Herodes gjorde judarna föreställningar
hos kejsaren (jämför v. 14), ehuru för-
** Därmed syftar Herren på sin
gång till Fadern, av vilken han skulle
mottaga sitt konungadöme för att
sedan komma igen och upprätta riket.
f Han for icke såsom ombud åt
någon annan.
13. Men han kallade tio sina
egma trälar* och gav dem tio
minor** och sade till dem:
Handlen, t medan jag kommer. 11
* Av sina egna trälar kunde han
med skäl vänta, att de skulle med
trohet till sin herres fördel förvalta de
ägodelar, som blivit lämnade i deras
vård. Herren åsyftar därmed sina
lärjungar.
** d. v. s. en mina var. En mina var
ett grekiskt mynt, som motsvarade vid
pass sextio kronor. Dock är icke
omöjligt, att Frälsaren menar en hebreisk
mina, vilken utgjorde hundra siklar
eller omkring tvåhundrafemtio kronor
(se 1 Kon. 10: 17 och 2 Krön. 9: 16,
där den summa, som på ena stället
kallas tre minor, på det andra stället
kallas tre hundra siklar). I vad fall som
helst är beloppet ringa och väl ägnat
för framställningen av trohet i det
minsta (v. 17). Att de tio trälarna
fingo en mina var, visar, att Herren i
denna liknelse ser bort från de olika
gåvorna, vilkas betydelse han däremot
framhåller i Matt. 25: 14 följ.
f Trälarna skulle använda
penningarna för att därmed driva handel.
tt d. v. s. handlen med edra
penningar; medan I hållen på därmed,
kommer jag igen. Lärjungarna skulle
handla så, som tänkte de alltid, att
Herren redan var på väg tillbaka.
14. Men hans medborgare*
hatade honom och ©ände ut en be-
[–-]
{+—+} 356
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
