Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord M - Meuniter...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 M0sEJ:oCKE1~ NÅ.
men den blef ej förgängelsens rof. För-
härligad fick Mose på förklaringsberget
samtala med Messias, Ln. ~: 31.
Moses inrättningar och lagar röja
uti allt en ande af frihet, renhet, för-
ståndsskärpa, rättvisa och mnildhet, som
vi förgäfves söka i hela den hedniska
forntiden; och framför allt känna vi
uti dem närvaron af en öfver allt an-
nat höjd kärlek, vördnad och lydnad för
Gud. Genom dem danades och utbil-
dades ebreernas karakter, så att de från
att vara en hop af herdar blefvo ett
åkerbrukande och fast boende folk. Ge-
nom detta folk och genom bibeln hafva
de mosaiska institutionerna gjort sitt
inflytande gällande öfver hela verlden,
och ofta har, äfven der deras bokstaf
gåtts förbi, deras ande likväl gjort sig
rådande. Judarne hafva alltid hållit
Mose i hög ära såsom den mnest fram-
stående personen i alla deras tideböcker
och såsom skaparen af alla deras rätts-
och religionsinstitutioner. Talrika stäl-
len i både G. och N. T. vittna om det
minne hvaruti hans namn lefde. Se
Ps. 103: 7; 105: 26; 106: 23; Es. 63:
12; Je. 15: 1; Da. 9: mi; Mat. 8: 4;
Lu. 24: 27; Jh. 1: 17; 5: 45; 9~ 28;
Ap. 7: 20, 37; Eb. 3; II: 23 f.
1 allt det ädla han gjorde och tänkte,
var han blott ett verktyg i den högstes
hand. Ehuru af naturen benäget till
vrede och otålighet, hade dock hans
lynne genom gudomlig uppfostran blif-
vit så kufvadt, att han kallas »en gan-
ska saktmodig man, #öfver alla menni-
skor på jorden», 4 M. 12: 3; ett vitt-
nesbörd som vinner i betydelse just ge-
nom hvad samma Moseböcker berätta
om hans förseelser. Många sidor af
hans lif, verksamhet och karakter äro
märkliga förebilder af Kristus i olika
hänseenden - såsom frälsaren, herren
och ledsagaren för sitt folk, bärande
dem på sitt hjerta, medlande för dem
(2 M. 32: 32; 4 M. Ii: 2; J2: m3),
hjelpande, lärande och närande dem
allt igenom, ända till det himmelska
Kanaan. Alla de mosaiska inrättnin-
garne syftade på Kristus; och sjelf fick
Mose, årtusenden efter sin död, på »det
heliga berget> jemte Elia hembära sin
Imvllning åt den profet han hade före-
bålat, större än honom sjelf, 5 M. IS:
15 f., skåda, såsom han önskat, »det
goda landet på andra sidan Jordan, de
goda berg och Libanon», 5 M. 3: 25,
och samtala med frälsaren om det här-
ligaste af alla ämnen, »hans bortgång
som han fullborda skulle i Jerusalem>,
Lu. 9: 31. Likasom den drifvande kraf-
ten i Moses inre och yttre lif enligt Eb.
1 1: 24 f. var den tro, som höll sig vid
den osynlige, och som gjorde att han
hellre led bedröfvelse med Guds folk
än han hade lust i synden, samma tro
som nu binder själarna vid Kristus om
hvilken Mose skref, Jh. 5: 46, så kal-
las också de frälste segervinnarnes sång
Up. I 5: 3 Moses, Guds tjenamvs, sång
ock Lammets sång.
Denne märkvärdige man hafva vi
att betrakta, icke blott såsom medlare,
lagstiftare och folkledare, utan äfven
såsom profet, i en sådan betydelse af
detta ordet, att derunder inbegripes både
siareblicken, skaldegåfvan och skrift-
ställareförmågan. Ty i alla dessa hän-
seenden var han framstående. Såsom
profet talade han om stammarnas fram-
tid, 5 M. 33, om Kristi embete, om tem-
plets tjenst och konungens hof, 5 M.
7; m 8. Såsom skald känna vi honom
sådana stycken som »den sång Mose
ock Israels barn sjöngo till Herren» efter
gången genom Röda hafvet, 2 M. 15: 1
f.; krigssången mot Amalek, 17: m6, och
utörottet mot kalflarmet, 32: 18. San-
nolikt härröra äfven från honom eller
hans närmaste efterföljare de i boken
om Herrens strider» förvarade krigssån-
ger, 4 M. 21: I4 f., 27f., samt sången
om brunnen, 2 I: 17 f. Vi påminna slut-
ligen om de härliga styckena: »Moses
lofsång» om Israels storhet och förfall,
5 M. 32: m f., samt >den vlilsignelsen,
hvarmed Mose, Guds man, välsignade
Israels barn före sin död>, ~ M. 33.
Mose tillskrifves äfven den 90:de psal-
men, »En bön af Mose, den Guds man-
nen». Såsom skriftställare framståm han
de fem Moseböckerna.
De fem Moseböckerna, som ofta
med ett gemensamt niimn kallas pen-
tatcvken (d. ä. den femfaldiga [boken]),
utgjorde ursprungligen ett sammanhän-
gande helt, benämöt med ett enda namn
»Moses lag», Esr. 7: 6, eller »Moses
bok», Esr. 6: 18; Ne. 13: i, eller »Mo-
ses laghok», Ne. 8: i. Den kallas af
judarne ännu blott Torak (lagen) eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
