Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Påle i köttet... - Uppslagsord Q-R
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
QVmRmNsUs.-lsÄäsAär. 389
Deberas och Hannas sånger, Do. 5;
5. 2, vittna om ej ringa förståndsod-
hing. De utöfvade äfven offentlig verk-
samhet, såsom profetissorna Mirjam,
Hulda, Noadja och demarinnan Debora.
Det är dock isynnerhet som maka, mo-
der och husminoder sens qvinnan i bi-
beln står hjufligast fram. En qvinno-
bild lik dan i Or. 31 har hedendomen
ej att uppvisa, och det var först Israel
som fick lära sig att betrakta moders-
hjertat som en bild af Guds hjertelag,
Es. 49: 55. Israels lag och Kristi evan-
gehium har lyft qvinnan ur badande-
mans förnedring, Mat. 5: 32; i9~ 3 f.;
Gal. 3~ 28; 5 P. 3: 7.
Qvirinius. 1 Lu. 2: 2 berättas att
den skattskrifning sens Augustus lät
verkställa i dan romerska verlden, och
som föranledde Josefa och Marias resa
till Batlehem, utfördes i Palestina un-
der den syriska landshöfdingen Qviri-
nius eller Gyrenius, i romerska histo-
rien känd under namnet Pubhius Sol-
picius Quirinius. Då man af historien
vet, att denne Qvirinius vardt guver-
nör öfTar Synen först år 4 e. Kl., och
att dan skattskrifning som bär hans
namn, ej verkatäldas förr än år 6 e.
Kl., alltså minst se år efter Kristi fö-
delse, på hvilkan skattskrifning också
syftas i Ap. 5: 37, så har man för att
lösa denna svårighet försökt en mängd
gissningar, af hvilka den sannohikasta
torde vara den, att Qvirinius före sitt
tmlltrada semin guvernor tjenstgjort semin
questor eller finansförvaltara under höf-
dingen Varus, som styrde Synen vid ti-
den för Kristi födelse, och att Lukas
alltså tilhskrifvit Qvirinius såsom guver-
nör en skattskrifning, hvilken hami
sjehfva verkat endast som guvernörens
questor hade utfört. Schaff, Zumpt,
m. fl. förmoda att Qvirinius var guver-
nör 2 gånger, först 4 f. Kl.-s f. Kl.,
sedan 6 e. Kl-ss e. Kl. (Schaff, Hist.
Chr. Ch.) Ilvad för öfrigt sjehfva skatt-
skri/ningen angår, så företer den en-
ligt Ln. 2: 3 f. både romerska och ju-
diska drag. Den romerska beskattnin-
gen eller felkräkningen upptog i folk-
nummern alla menniskor inom det om-
råde frågan gälde, jamte förminöganhats-
vilkor o. s. v., men utan att någon
nödgades att hesuna sin vistelseort. Det
att enligt Lukas en byar måste fara till
sin födelsebygd, är deremot ett judiskt
drag, samumanhänganda med den vigt
judarna lade på slägtskapsförhåhlandenas
klara bestämmande. Att denna ord-
ning nu iakttogs, beredda väl på att
folkräkningen, ehuru företagen efter ro-
mersk förordning, verkstähdes under en
judisk konung, Herodas.
R.
Raamses, dets. s. landet Gosen
Egypten, der Israels barn finge slå sig
ned, s M. 47: ss; jfr 46: 28. Samma
namn hade ock en af de förrådsstädar
de sedan under träldomstiden måste
bygga åt Farao, 2 M. 5: ss. Från
Raamses började da sitt uttåg ur Egyp-
ten, 2 M. 52: 37; 4 M. 33: 3, 5 (Sv.
Rameses). Namnet Raamsas erinrar om
den stora egyptiska konungen Ramses
1!, hvars naminn funnits på flera ruiner-
tar just i Gosen eller det östliga Nil-
deltat. Da egyptiska papyrus-rulharne
vittna om huru abreiska arbetare måste
under egyptiska tillsyningsminän arbeta
med stanshipari i Tanis eller Zoan som
också kallas Ramses’ plats. Jfr Farao
3, Zoan.
Rabba, Rabbat, Rabbat-Ammon,
ammeniternas hufvudstad, nära n.o. om
Salthafve4 3 å 4 mil ö. om Jordan, 5
7v1. 3: 55; Jos. 13: 25. Det var vid
denna stads belägring, Una förlorade
hifvet, 2 5. ss; den blef sedermera ta-
gen af David, 2 5. 12: 29, man gjorde
sig åter oberoende. För dess grymhe-
ter mot israehiterna uttalas emot staden
de skarpaste profetior i Ja. 49: 5 f.;
Ha. 21: 20; 25: 5. Ptohemaus Fila-
delfus förskönada staden och kallade
honom Filadelfa. Dan hatar nu Am-
mån, en storartad ruinstad, man utan
muvanare.
Rabbi, Rabbuni (d. ä. min store,
min herre), en äratitel som tilladas de
sknifthärda på Jesu tid, och hvarrnad
folket äfven hadnada Johannes och i-
synnerhet Jesus, Mat. 23: 7; 26: 49;
Man. ~: 5; 50: 51; II: 21; Jh. I: 38;
20: s6. Jfr Skrzftlärde.
Rab-mag, se Vise män.
Rabsake (söfvenste munskänks?)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
